Att sparka stjärt
Nyligen hemkommen från biosalongen. Filmen Kick-Ass var det som rullade på duken. Och den var bra. Väldigt, väldigt bra. Tänk er en 11-årig flicka som hugger huvudet av fullvuxna män och ni får en ganska bra bild av vad det handlar om. Lite som Uma Thurman i Kill Bill, fast 11 år gammal. Det är en riktigt härlig parodi på allt vad superhjältar handlar om. Det är ingen film som kommer kamma hem priser på Oscarsgalan eller dylikt, men det är underhållning i sin renaste form och det, om något, är definitivt värt pengarna. Jag ger den en stadig fyra på en skala av fem.
Recension: Avatar (Bio)
Det var ett tag sedan jag såg Avatar. Men nu när fler och fler runt omkring mig stämmer in i den massiva hyllningskören skulle jag också vilja säga några ord om filmen som nu dragit in mest pengar genom tiderna.
Till att börja med såg jag inte filmen i 3D, men det är inte svårt att se vilka synpunkter i min bedömning som skulle förändras om så var fallet. Filmens positiva aspekt, det visuella, skulle antagligen öka nämnvärt. Filmens negativa aspekt, manuset, skulle förbli oförändrad.
Året är 2154 och Jack Sully anländer till månen Pandora för att hjälpa mänskligheten utvinna någon viktig mineral. Mer om handlingen behöver jag väl inte berätta med tanke på att de flesta nog sett filmen redan. Har man inte sett den; tänk Pocahontas i framtiden. Tänk också att Jack Sully sitter i rullstol och att han inkopplad till sin stora blåa avatar kan röra sig fritt på Pandora, till och med springa. Fast nu sa jag kanske för mycket, för nu vet ni antagligen hur filmen slutar också.
Avatars handling är i princip så avskalad den kan bli. Här finns allt en Hollywoodrulle ska ha, och inget annat. Den amerikanska soldaten som tror han är god men upptäcker att så inte är fallet, den rakt igenom elaka elakingen, den klassiska "stort monster, större monster"-scenen, det spirituella mot maskinen, och så vidare. Det finns inget utrymme för karaktärerna att utvecklas och jag bryr mig inte ett gnutta när en av dem faller ner och dör. Nu förstår jag att detta inte är filmens syfte, och James Cameron har själv sagt att man medvetet skalade av storyn för att istället fokusera på det visuella. Det visuella är definitivt väldigt snyggt men det kan inte bara vara jag som tycker att filmen skulle mått bra av en vettig handling också? Jag tycker att idén om avatarer som styrs genom nervsignaler är väldigt intressant, så varför slänga bort det på något så intetsägande och förutsägbart?
Det verkar ju dock som om Cameron har lyckats, om man ser till hur mycket pengar filmen dragit in. Kanske skulle även jag bländas av de fantastiska 3D effekterna om jag såg filmen i 3D, men storyn och karaktärerna där bakom skulle vara lika platta för det.
65/100
Till att börja med såg jag inte filmen i 3D, men det är inte svårt att se vilka synpunkter i min bedömning som skulle förändras om så var fallet. Filmens positiva aspekt, det visuella, skulle antagligen öka nämnvärt. Filmens negativa aspekt, manuset, skulle förbli oförändrad.
Året är 2154 och Jack Sully anländer till månen Pandora för att hjälpa mänskligheten utvinna någon viktig mineral. Mer om handlingen behöver jag väl inte berätta med tanke på att de flesta nog sett filmen redan. Har man inte sett den; tänk Pocahontas i framtiden. Tänk också att Jack Sully sitter i rullstol och att han inkopplad till sin stora blåa avatar kan röra sig fritt på Pandora, till och med springa. Fast nu sa jag kanske för mycket, för nu vet ni antagligen hur filmen slutar också.
Avatars handling är i princip så avskalad den kan bli. Här finns allt en Hollywoodrulle ska ha, och inget annat. Den amerikanska soldaten som tror han är god men upptäcker att så inte är fallet, den rakt igenom elaka elakingen, den klassiska "stort monster, större monster"-scenen, det spirituella mot maskinen, och så vidare. Det finns inget utrymme för karaktärerna att utvecklas och jag bryr mig inte ett gnutta när en av dem faller ner och dör. Nu förstår jag att detta inte är filmens syfte, och James Cameron har själv sagt att man medvetet skalade av storyn för att istället fokusera på det visuella. Det visuella är definitivt väldigt snyggt men det kan inte bara vara jag som tycker att filmen skulle mått bra av en vettig handling också? Jag tycker att idén om avatarer som styrs genom nervsignaler är väldigt intressant, så varför slänga bort det på något så intetsägande och förutsägbart?
Det verkar ju dock som om Cameron har lyckats, om man ser till hur mycket pengar filmen dragit in. Kanske skulle även jag bländas av de fantastiska 3D effekterna om jag såg filmen i 3D, men storyn och karaktärerna där bakom skulle vara lika platta för det.
65/100
Barndomen strikes back! #1
2007 släpptes ett mycket påkostat försök till att göra film av många 80-talisters barndomsfavoriter. Nu kommer uppföljaren. I Juni beräknas den gå upp på biograferna och av trailern att dömma verkar den vara minst lika påkostad som sin föregångare. Även om 2007 års film led av en del klumpiga kameravinklar i vissa actionscener så gillade jag verkligen filmen och har höga förhoppningar på uppföljaren. Se trailern här.
