Tomater & Radiokablar

Allt kallt blir kallare. Allt hårt blir mycket hårdare. Jag ligger i sängen med kläderna på. Det gör ont i mesta delen av kroppen och mina fötter vill inte sluta röra på sig. Jag tror jag har feber.

Kanske borde jag anat redan igår natt vad som var på gång. Jag drömde nämligen att jag tog en rymdfärja till Venus och åkte skidor, på Venus alltså. Kanske inte många som vet det men det finns många vita toppar med utomordentligt fin snö där.

Från Venus hade man dessutom en magnefik utsikt över våran egen planet. Rekommenderas varmt.

Nu ska jag nog gå och lägga mig igen. Och vem vet var man hamnar denna gång, kanske i ett svart hål med swimmingpool någonstans i centrum av Andromedagalaxen?

Orutinerad pokerspelare som man är lyckades man ändå klara sig riktigt bra under lördagens pokerkväll. Vi spelade två omgångar. Jag kom två, av fem spelare, båda gångerna. Hyfsat bra ändå. Gick back något ekonomiskt, men det kunde ju varit värre.

Efter pokern hade vi tänkt dra ner till Velvet, men fastnade istället hemma framför Barcelona-At. Madrid på Tv4Sport. Och vilken match det blev, vi valde nog rätt. Kunde i och för sig dragit ner efteråt, men då var jag alldeles för trött. Plus att Eric bad om att få stryk i FIFA, fotbollsspel för dig som är helt bakom flötet. Jag vann 5 av 5 matcher. Idag satt han sig och tränade själv, behöver jag säga mer?

Imorgon, måndag, spelar VIK mot Almtuna här i Uppsala. Hockeyallsvenskan, för dig som nu är så långt bakom flötet att du inte ens kan se flötet längre. Jag kommer stå på läktaren när VIK förhoppningsvis tar hem säsongens första seger.

Nu blev jag för övrigt lite fundersam. Bakom flötet? Vad menas med det egentligen? Är det ytterligare ett sånt där uttryck som "makes no sense"? Ungefär som "summan av kardemumman"? Eller är det så att man helt enkelt inte får napp, grepp, om något för att man befinner sig "bakom flötet"? Hmm... Så skulle det kunna vara.

Idag är en bra dag. Det är fint väder ute, några ungar spelar fotboll i parken. Jag och Eric har tvätta fönstren och städat lägenheten. Vi har till och med varit ner i tvättstugan och tvättat kläder. Inte ens en liten kapsyl kunde ta kål på det goda humöret. En liten kapsyl som hade letat sig in dammsugaren och bildat en näst intill perfekt blockad av luftströmmen. Ingen vet hur länge den har legat där, men vi kan i alla fall säga att dammsugaren nu suger hårdare än på flera månader. Det är inte många saker man vill ska suga hårt, men dammsugaren är definitivt en av dem.

Snart blir det till att plugga lite mekanik. Senare blir det dags för en pokerkväll. Sist blir det dags att gå ner på Velvet och köpa öl för de inspelade pengarna.

Negerboll. Jag köpte en sån idag, i caféterian på Ångström. Jag betalar, tar den i handen och går bort till mina kamrater. Utan att riktigt tänka säger jag att "det är konstigt att svarta människor tar illa upp när dom har blivit uppkallade efter en sån god bakelse". Vi skrattade, för det var ju roligt. Men egentligen kanske det inte var det. Vi kände nog alla att det var lite grovt, lite fel. Men det var samtidigt det som gjorde det så roligt. Humor på låg, men samtidigt hög, nivå. Bara för att man inte "får" skämta om det blir det ju så mycket roligare!

Jag var faktiskt i skolan imorse, det trodde jag inte igår kväll. Vi började i och för sig kvart över tio, men jag var åndå ganska förvånad över att jag inte var helt döende när jag vaknade klockan nio. Visst, jag var trög och hade ont i ögon och nacke, men jag var inte så självmordsbenägen som jag hade väntat mig. Kanske har jag hittat den perfekta mängden öl för en kväll, jag tror nästan det.

Kvällen började med att jag, Lino, Gunnar och Hjalmarsson förberedde magen på den inkomande öl. Detta gör man bästa genom att inta en Maxburgare, säger mina egna empiriska undersökningar. Så det gjorde vi. Sedan bar det av mot pubrundan.

Jag, Gunnar och Lino hängde med på de 3 första stoppen innan vi vek av mot Värmlands för att se Inter-Barcelona. Men vi hann inte ens dit innan Eric ringde och sa att det var proppfullt. De hade varit dit tidigare men kom inte ens in så de satt och kollade på Palermo (pizzeria) istället. Så vi slöt upp med Eric och grabbarna, energisystemare hela bunten, på Palermo. Men det var inte direkt dåligt med folk där heller. Vi får helt enkelt ta och tacka Viasat för att vi fick sitta på uteserveringen och titta på storbildsskärmen genom fönstret. Kyla och inget ljud med andra ord. Ska det vara så svårt att sända de största matcherna på kanaler som folk faktiskt har?

Jaja, vi tittade i alla fall på matchen, drack ett par öl, diskuterade fotboll och hade allmänt trevligt. Och kylan var inte så farlig ändå, jag hade ju faktiskt en mössa. Mössan var för övrigt min utklädnad till pubrundan också. Temat var ju Madagaskar.

Efter matchen, som slutade 0-0, var det till att hoppa på pubrundan igen. I alla fall för mig och Lino. Gunnar drog hem. Det var tre stopp kvar på spektaklet. Tre stopp med sång och annat skoj. Lino försvann redan efter det första av de tre stoppen. Själv hängde jag i till det smått otroliga slutet.

Efter att jag landat på en lagom mängd öl för kvällen, sju, och den sista nationen på pubrundan var avverkad bestämde vi oss för att det var dags att röra sig hemåt. Sällskapet på vägen hem var Mattis och Manne. Båda hade varit med på pubrundan hela vägen. Vissa nationer hade dock varit stängda så de hade landat på ca tio öl, men var väldigt glada ändå. De var faktiskt helt hysteriskt glada. Jag med för den delen.

Kanske var det just den otroliga mängden glädje som gav oss en färd hemåt man sent glömmer. För hur kan man egentligen glömma något som innefattar en tre meter långa planka, en trasig stol, en industripall och en man i fönstret som undrar om det är okej om han försöker sova?

Och om det fortfarande är någon som undrar så börjar mössa och Madagaskar på samma bokstav.

Imorgon, onsdag, är det pubrunda med hela W-programmet. Pubrundorna i Uppsala går ut på att man går runt till alla nationer i stan och tar en öl på varje ställe. Lyckas man med att fullfölja denna ärofyllda bravad har man just druckit 13-14 öl. Ganska många, med andra ord.

Imorgon är det dock så olyckligt att det till viss del krockar med Zlatans återkomst till San Siro. Vilket man absolut inte kan missa. Så vad gör man? Svaret på denna tillsynnes olösliga fråga stavas förhoppningsvis Värmlands nation. Det går nämligen rykten om att de kommer att visa matchen där. Och eftersom Värmlands är ett av kvällens många stopp så kan man ju stanna lite extra där och glo på fotbollen. Stannar man hela matchen så missar man ju en hel del stopp, men det får man helt enkelt ta igen med ett antal öl till matchen. Jag är glad för att jag får se fotbollen och jag är glad för att jag får dricka öl. Kan inte bli så mycket bättre.

Om vi nu skulle ta och se till de ekonomiska aspekterna med att gå en pubrunda så kan jag väl säga så här; Det är klart att det kostar en del att gå en pubrunda, men man ska komma ihåg att en öl på nationerna går på mellan 25 och 30 kronor. Skulle man alltså dricka 10 öl kan vi efter nogrann uträkning och en del kunskap om medelvärden säga att kalaset landar på 275 kr. Inte så farligt.

Temat för kvällen är för övrigt Madagaskar. Några förslag? Vad klär man ut sig till? Eller ska jag bara gå i min Barca tröja? Hmm...

Har annars funderat på att göra något kul av det här. Typ skriva "Shut down EVERYTHING!" på en vit t-shirt. Men det är nog få som vet vad det handlar om, så det kanske inte blir så kul. Men jag tycker i alla fall att det skulle vara sjukt roligt att gå omkring och skrika "Shut Down EVERYTHING!" hela kvällen.

Jag har under en längre tid hållit In the Aeroplane Over the Sea som det album som ligger mig närmast. Jeff Mangum, som tillsammans med sitt band Neutral Milk Hotel, skapade en så grotesk, men samtidigt vacker stämning. Det är ett sådant album man måste lyssna till för att förstå. Har man inte redan hört det har man aldrig hört något liknande. Man måste höra, lyssna, förstå. När det kommer till musik överhuvudtaget är det många som nöjer sig med att höra. Man orkar inte lyssna. Men då kommer man aldrig förstå. Aldrig få någonting tillbaka. In the Aeroplane Over the Sea har mycket att erbjuda den som verkligen lyssnar.

Ja, som ni kanske förstår så rubbar man inte Aeroplane från min första plats i första taget.

Det krävs något utöver det vanliga.

Det krävdes något utomjordiskt.

Jag började lyssna på Modest Mouse för ungefär ett halvår sedan. Men det var inte förrens ett par månader senare som jag på allvar upptäckte deras The Moon & Antarctica. Det är ett album som utan att ta i kan beskrivas som en utomjordisk upplevelse. Texter som handlar om allt det stora. Musik som tar dig ut i rymden. Sångaren Isaac Brock klämmer ur sig rader att dö för. Livet, döden och människans syn på Gud. Bara genom att lyssna på hans fantastiska formuleringar får han mig att se på allting ur nya synvinklar. På albumets första låt, 3rd Planet, kungör Brock till exempel att "The universe is shaped exactly like the earth, if you go straight long enough you'll end up where you were". På albumets sista låt, What People Are Made Of, berättar han istället om en sak som han har lärt sig; människor är bara gjorda av vatten och skit. Där i mellan får vi bland annat veta att "It's hard to remember that our lives are such a short time, when it takes such a long time". Jag skulle kunna fortsätta med att skriva spaltmeter om varenda låt. Men har man inte nu förstått storheten i Isaac Brocks texter så kommer man antagligen aldrig att göra det heller. Så jag nöjer mig med att säga att The Moon & Antarctica ger oerhört mycket till den som väljer att verkligen lyssna. Precis som In the Aeroplane Over the Sea, fast på ett annat sätt och i större skala.

Var och spelade tennis idag. Gunnar stod på andra sidan nätet. Vi fick betala 190 kr för en timmes spel. Väldigt dyrt med andra ord. Men det var i alla fall väldigt roligt och det kommer nog bli fler matcher fram över. Men då blir det nog till att spela antingen tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Det blir billigare då. Man kan säkert komma ner en femtiolapp om man väljer lite mer udda tider. Fortfarande väldigt dyrt dock, tycker jag.

Här kommer i alla fall ett ohyggligt spännande matchreferat.

Det började lite trögt för min del. Jag tänkte att jag skulle börja med att känna lite på min motståndare. Slå enkelt och säkert tills han missar, men han missade inte. Han var väldigt säker med bollen och snart stod det 2-0 till honom i första set. Då var det helt enkelt dags att gå för de lite svårare slagen, trycka på lite extra. Och visst, snart stod det istället 4-2 till mig. Men till ingen nytta. Jag slappnade möjligt av lite grann och ställningen var plötsligt 4-4. Det fortsatte väldigt jämt, men vid ställningen 6-5 till mig hade jag lyckats vaska fram två setbollar i egen serve. Tyvärr så sviktade serven i detta viktiga läge och efter två ganska dåliga andra-servar var vi istället framme i tiebreak. Ett tiebreak som blev väldigt jämt. Trots att mina servereturer var helt värdelösa lyckades jag hänga i ett tag, men det räckte inte hela vägen och Gunnar tog hem setet med 7-6 (7-5).

Första gamet i andra set servade jag hem blankt och setet forstatte väldigt bra för min del. Bättre fotarbete ledde till bättre servereturer och bättre spel. Vid ställningen 4-1 till mig var våran timme slut och det var till att cykla hem. Men det var en bra match som ibland bjöd på några riktigt fina, nästan vackra, bollar.

Det kommer säkerligen bli flera matcher framöver. Och kanske, kanske, har vi ett blogginlägg vid namn "En episk och enastående tennismatch" att se fram emot.

Är det normalt att man uppför sig som ett mongo när man är ensam hemma? Jag gör det i alla fall. Har en känsla av att jag inte är ensam om detta, men jag vet inte.

Jag ska ge er några exempel, så kanske ni känner igen er.

Det kan handla om att hoppa runt i lägenheten och spela luftgitarr till grymt hög musik, alternativt hoppa runt i lägenheten fast utan musik, men mer som en ninja. Det kan handla om att undersöka vilket som är det konstigaste ljud en människa kan skapa. Det kan också handla om att man alltid måste efterlikna de ansiktsuttryck som beskrivs i någon slumpmässig text man läser. Står det till exempel att "mannen kliade sig förbryllat på hakan och lyfte sakta ena ögonbrynet" så måste man se ut precis så innan man med gott samvete kan läsa vidare.

Vad är det egentligen som släpper ut mongot inom oss när vi är ensamma? Är det kanske så att vi alla går och bär på ett litet mongo? Lever vi möjligtvis i en värld där våra mongon inte är acccepterade, utan förtryckta och nedvärderade? Det ter sig liksom så att det inte är okej att vara ett mongo bland andra människor, de tittar snett på en. Men jag tror att innerst inne är de bara avundsjuka på att de själva inte lyckas finna mod till att visa vilka roliga mongon de egentligen är. Man bygger istället upp en fasad, en grå och tråkig fasad av politisk korrekthet, eller nåt.

Jag tycker att vi alla ska ta steget ut i världen och visa vilka roliga mongon vi verkligen är. Allting skulle bli så mycket mer avslappnat och allmänt bättre. Och varför ska vi leka i våra tomma lägenheter när vi har hela världen att gotta oss i?

Så gå ut och gör något helt spårat! Själv har jag en helt underbar idé. Jag tänkte ta med min plastiga Guitar Hero gitarr ner på stan, ställa mig på nån gata och slänga hatten på backen.

Idag.
Ikväll blir det klubb på ÖG (Östgöta nation). Det är premiär för den nya klubben Hits, klubben som blandar friskt men lägger lite mer tyngd på indierocken och modern rock. Lite grann som V-dalas Velvet fast inte lika mycket fokus på bara indie, kan jag tänka mig. Det låter hur som helst awesome, och kommer nog bli just awesome.

Imorrn.
Inflyttningsfest hos kusinen. Både folk från Östra och Västra Aros verkar dyka upp. Kommer bli awesome.

Söndag.
Kommer ligga hemma på grund av helgens awesomeness.

First Aid Kit heter ett band beståendes av två tjejer från Sverige.

De fick för sig att gå ut i skogen och spela en sång.

De gjorde det.

Och det var inte vilken sång som helst som spelades.

Det var Tiger Mountain Peasant Song av Fleet Foxes.



Deras egna musik kan man hitta delar utav på Spotify.

Har suttit och pysslat lite med en Spotify-lista som jag tänkte dela med mig utav. Är ganska nöjd med den nu så här kommer den. Hoppas du hittar nått du gillar (om du inte gör det är du typ helt värdelös och jag gillar dig inte, överhuvudtaget).

Oh my God, is this for real!?

Brottslingar saknar fantasi. Det är inte ofta man hör talas om en stöld eller liknande som får en att släppa allt man håller i och bara börja klappa händerna. Lite mer finess och fantasi skulle nog brottsligheten må bra av. Kanske skulle man inte se ner lika mycket på en liga brottslingar om de gjorde brottet på ett snyggt sätt.

Tänk er till exempel en inbrottsliga som riggar upp allting som om det vore en filminspelning. Ett par personer spelar kameramän som lugnt låtsas filma sina kompisar under inbrottet. Nyfiket folk stannar till på gatan och tittar på ett tag.

Visst, i just det exemplet har man kanske större chans att röja sin identitet, och på så sätt åka fast. Men jag tycker att domstolen bör införa en finurlighetsskala som kan användas när brottslingar ska dömas. Ju högre upp på skalan man hamnar, desto kortare straff.

Exempel. Om du lyckas råna en bank med hjälp av två tandpetare, en glödlampa och lite saliv (fråga inte), så får du ett kortare straff än om du går in med ett automatgevär och skjuter rakt up i taket.

Bara en tanke.

Jag gillar hösten, den är mysig. Mössa, vantar, halsduk och lövens fina färger! Kan det bli bättre? Jo, man kan lyssna på Neutral Milk Hotel också!

Sommaren blir aldrig som man tänkt sig. Den är för varm, för kall, för regning eller för kort. Alltid nått att klaga på.

Hösten är bara mysig och fin. Visst, det blir mörkare och regnar ibland. Men det vet alla redan, ingen som blir besviken. Och finns det något bättre än att värma sig inomhus efter att ha kommit hem frusen och dyblöt? Jo, man kan sätta på en Tim Burton film också!

Så bort med den svettiga sommaren och in med lite mer behaglig temperatur.

Den tredje december spelar Lars Winnerbäck på Fyrishov här i Uppsala. Jag, tillsammans med nio (9!) klasskamrater, köpte billjetter igår. Vi drog ner på stan för att inhandla biljetterna och en del ny kurslitteratur. Mina pengar räckte bara till det ena. Eller ja, inte ens det ena, egentligen. Men en biljett är i alla fall köpt.

Snart, förhoppningsvis imorgon, dyker äntligen lite pengar från CSN upp på kontot. Och som jag väntat!

Jag har också väntat på att få se Winnerbäck igen, efter den där fina sommarkvällen vid Strömsholmsslott förra året. Har svårt att se att detta kommer slå, eller ens komma i närheten av den kvällen. Men bra kommer det bli, garanterat.

Ibland när jag cyklar hem på kvällarna är det väldigt mörkt ute. Detta i kombination med att vägen är kantad av träd får mig att se ut som ett mongo.

"What?!" utbrister ni nu, men låt mig förklara.

Jag har under de senaste veckorna utvecklat någon form av tvångstanke. När jag på natten cyklar mellan två träd måste jag dra ihop halsen, dra upp axlarna och ner med huvudet. Jag är nämligen fruktansvärt rädd för att mitt huvud ska trilla av på grund av att någon har knytit en lina mellan träden.

Låter inte det mongo så säg.