Tomater & Radiokablar

Amazonas största skräck

Området kring Amazonasfloden har ett väldigt rikt ekosystem. Här lever en enorm mängd arter, somliga mer skräckinjagande än andra. Anakondor och pirayor är några av de arter som kan få vem som helst att tänka till en extra gång innan man tar ett dopp i floden. Men om man frågar lokalbefolkningen så är det bara ett djur man har i tanken när man vadar ut i vattnet, candirú.

Långt ifrån lika stor som anakondan, ja till och med mindre än pirayan. Den lilla fisken candirú är ett av de minsta ryggradsdjuren på planeten. Det händer inte ens ofta att den korsar en människas väg, men de historier om de gånger det faktiskt skett är mer än tillräckligt äckliga för att sätta skräck i vem som helst.

 

Den 10-15 cm långa fisken är en parasit som sakta skuggar sin kommande värd, oftast en fisk, i väntan på det rätta ögonblicket att slå till. När den bestämmer sig för att slå till gör den det med en häpnadsväckande fart för ett så litet djur. Målet för attacken är värddjurets gälar. Candirún lokaliserar den ammoniak som utsöndras från en fisks gälar och vet på så sätt vart den ska slå till. Den lilla parasiten borrar sig in i en utav gälarna och samtidigt utlöser den taggar likt ett paraply för att säkra sin position. Väl på plats i sin värd biter den sönder en närliggande artär för att suga upp blod. Processen tar ungefär två minuter innan candirún har fyllts med blod och släpper taget om sin värd. När den sedan simmar ner i djupet för att tillgodogöra sig den näring den fått kan det tyckas att värden är fri, men icke. Skadorna som en candirú skapar hos sitt värddjur är tillräckliga för att överlevnadschansen ska vara liten.

 

En urinerande människa kan av candirún lätt misstas för den ammoniak som gälar utsöndrar och du kan själv tänka dig följderna. Precis som om den attackerade en fisk försöker den ta sig så långt in som möjligt. Anus, vagina och penis är tre vägar som parasiten är känd för att ta, oftast ackompanjerat av offrets händer som desperat försöker få tag på den hala fisken innan den tagit sig för långt in. Om det panikslagna offret otroligt nog skulle få tag på fisken skulle varje försök att dra ut den medföra otrolig smärta tack vare de paraplyliknande taggarna. När den har letat sig så långt in att den kan börja suga blod sväller den snabbt likt en fästing och kan inte ta sig ut. Vill man bli av med den lilla parasiten, vilket man måste om man inte vill dö av infektioner, får man vända sig till någon med kunskaper inom kirurgi.

Figur: Candirú på väg in i värddjurets gäle.

 

Med all rätt håller lokalborna händerna på rätt ställen när de badar i vattnet. Längs Amazonfloden finns till och med legender som berättar om människor som kastrerat sig för att slippa en obehaglig död. Det är kanske inte nödvändigt att kastrera sig idag då det finns medicinsk kirurgi att tillämpa. Men vad du än gör, kissa inte i vattnet.

Den explosiva familjen Krakatoa

Krakatoa anses ibland vara jordens mest kända vulkan. Men kan det verkligen stämma, skulle inte en någorlunda allmänbildad person räkna upp vulkaner som St. Helens eller Vesuvius i första hand? Är det kanske så att allmänheten i stort inte känner till dess explosiva historia.

Vi befinner oss i Indonesien och historien tar sin början runt 500-talet. Någon gång vid denna tidpunkt har vulkanen Krakatoas ”far” sitt stora utbrott. Det sägs att det var detta utbrott som gav upphov till att de indonesiska öarna Java och Sumatra delade på sig, innan utbrottet fanns inget sund mellan dem. Men denna händelse har inte fått något exakt datum då olika år angetts på olika håll samtidigt som utbrottet ägde rum för så länge sedan att inga klara bevis kan hittas. Man vet i alla fall att efter denna mäktiga explosion så har ”sonen” Krakatoa stått att finna på en av öarna i sundet som dess far tros ha skapat. Fram tills 1883.

 

1883 blev både ön och Krakatoa till intet gjord i ett nytt utbrott. Smällen från utbrottet hördes så långt bort som 5 000 km från platsen och anses vara den högsta smäll som någonsin registrerats i modern tid. Explosionen motsvarade så mycket som 200 megaton TNT, hela 13 000 gånger mer än atombomben Little Boy som totalförstörde Hiroshima. Vulkanutbrottet tog mer än 36 000 människors liv. Ett tusental människor dog av het regnande aska men de flesta miste livet i de tsunamis som följde.

 

Krakatoas enorma utbrott fick globala effekter. Jordens medeltemperatur sjönk med 1,2 grader Celsius, och det dröjde hela fem år tills dess att den normala temperaturen var återställd. Temperaturändringen tillskrivs den massiva mängd svaveldioxid (SO₂) som släpptes ut i atmosfären. När svaveldioxiden reagerade med vattenångan i atmosfären bildades svavelsyrlighet (H₂SO₃) vilket ledde till att mer solljus än vanligt reflekterades bort från planeten.

 

Ytterligare en global effekt var att himlen blev mörklagd i flera dagar och att spektakulära solnedgångar kunde ses världen över i flera månader. Edvard Munchs berömda målning Skriet tros vara baserad på hur himlen såg ut över Norge efter utbrottet. ”Plötsligt blev himlen blodröd, jag stod där och skakade av rädsla samtidigt som jag kände ett högljutt, oändligt skri genomtränga naturen.” Så beskriver Munch själv grunden till sin målning. Tavlan är målad 1893.

 

Figur: Skriet, inspirerad av ett gigantiskt vulkanutbrott?

 

Efter det att Krakatoa sprängt sig själv i bitar har dess son, Anak Krakatoa, sakta men säkert letat sig upp mot vattenytan. Idag sträcker sig Anak Krakatoa 150 meter upp i luften. Den nya vulkanen har växt med ett snitt på 13 cm per vecka de senaste 60 åren! Det återstår att se om sonen kommer att gå samma öde till mötes som sina föregångare.

 

Figur: En teckning av Krakatoa från tidigt 1800-tal.

I trean på gymnasiet gör alla ett projektarbete. Jag fick för mig att jag skulle skriva en tidning med artiklar som alla berättar om otroliga saker i naturen. Tack vare det fantastiska fenomenet kallat internet hittade jag en hel del intressant att skriva om och det hela slutade med en läsvärd tidning åt läsaren och ett mvg åt mig. Men just läsare var det dåligt med, jag kan tänka mig att det är ungefär jag och min handledare som läst tidning. Det vill jag ändra på. Och vad passar då bättre än att göra en liten bloggserie av det hela. Jag tycker nämligen att det här är lite, lite för bra grejjer för att gå så obemärkt förbi. Skrev jag det hela idag skulle det kanske bli lite annorlunda men jag tänker inte gå in och ändra någonting, det får vara som det är. Jag tänker mig att jag lägger upp en artikel i veckan ungefär. Om det blir uppskattat kan jag tänka mig att fylla på med nya artiklar när det gamla materialet är slut.

Precis som tidningen så väljer jag att kalla bloggserien för Förbluffande natur. Jag kommer antingen publicera texten direkt i bloggen eller bara lägga upp en Pdf-fil, vi får se hur mycket plats det tar. Den första artikeln dyker antagligen upp om ett par dagar, kanske redan imorgon.