Tomater & Radiokablar

Jag skulle vilja slå ett slag för det ironiska.

Jag skulle vilja tända eld på en brandbil,
fly från platsen i en stulen polisbil,
för att sedan dö i en krash med en ambulans.

Med mitt sista andetag skulle jag säga:

"Jag är med Jesus nu..."

På min gravsten skulle det stå:

Oh, the irony.

Men det får bli någon annan gång.

Ok jag erkänner, jag är missbildad, men på ett bra sätt. På båda mina fötter har jag en onormalt stor lucka mellan stortån och dess granne. Jag har aldrig sett någon med något liknande, men jag tror att i framtiden kommer alla ha den här luckan. Luckan har nämligen en del otroliga fördelar. Foten blir bredare, vilket ger ökad balans och större träffyta när man sparkar på saker. Luckan kan även användas till att plocka upp saker som ligger på golvet, vilket leder till mindre ryggbesvär. För att illustrera detta har jag nu plockat upp en innebandyboll som jag olyckligt tappat på golvet.



När evolutionen får nys om detta kommar alla få en egen lucka!

Mottagningen av nya studenter till Uppsala är i full gång. Vi är nu inne på den fjärde dagen av den första veckan. Men det känns som det pågått längre än så, mycket längre. Kan vara för att vi gör så många roliga saker varje dag. För kul det är det, grymt kul.

Roligast av allt är nog att man plötsligt insett hur mycket man lärt sig på ett år. När vi lär nykomlingarna klassiska teknologsånger som man själv kan utantill. När vi visar dem runt i staden och skolan som nu är vårt hem. När vi som är faddrar, och sedan länge goda vänner, hittar på roliga lekar att leka med reccarna (de nya studenterna).

Men det är inte bara lek och fest att vara fadder, det är också ett stort ansvar. Det handlar om gruppdynamik. Det handlar om att ingen ska bli utanför. Det handlar om att den nya gruppen ska få en bra start på sina fem år tillsammans. Starten är väldigt viktig. Som tur är har vi här lite hjälp, precis som alla andra klasser, av en undercover student. En klasskamrat till oss som går på uppropet, mattelektionerna och allt annat som reccarna gör, för att sedan i hemlighet mata oss med information om gruppen. Jag ska inte avslöja för mycket, men denna gör ett helt fantastiskt jobb.

Sa jag förresten att det är väldigt roligt att vara fadder?

Jag får liksom ingen ordning.

Ny singel från Winnerbäck!

Med Synth!

Och det funkar!

Recension av Aftonbladet här.

Jag skrev som sagt en tenta i envariabelanalys i onsdags. Nu vet jag inte hur det gick än, men det känns som att jag låg någonstans på gränsen mellan en trea och underkänd. Med lite tur och snäll rättning är ingenting omöjligt, men jag ska nog inte hoppas allt för mycket.

Om jag skulle kugga så kan det också ha att göra med att jag satt och tänkte på saker jag inte alls skulle tänka på. Istället för att fundera över vad som egentligen hände när den där asymptoten drog iväg mot oändligheten, lekte jag med tanken att tentor kontinuerligt rättar sig själva. Tänk vad skönt det skulle vara när tentan plingar till för att du just nått en trea. Ett pling för en trea, två för en fyra och tre för en femma. Det skulle säkert skapa en del spontana glädjerop i tentasalen.

Men sedan kom jag på att det kanske skulle vara jobbigt när alla dina kamraters tentor runt om börjar plinga titt som tätt. Samtidigt som du själv jobbar febrilt för det där jävla plinget med tio minuter kvar av skrivtiden. Nej, det kanske inte var en så bra idé i alla fall.

Annars skulle jag vilja citera Linos kommentar efter tentan. "Det är så jävla tråkigt att skriva tenta. Man dör lite. Jag dog i fem timmar!"

Blixten slog ner i Berlin och vi fick ytterligare ett världsrekord. 19 sekunder och lika många hundradelar. På den tiden hann Usain Bolt springa 200 meter. Själv skulle jag möjligtvis hinna borsta tänderna, om jag skyndade mig. Fast jag brukar inte skynda mig så jag hinner nog inte det i alla fall. Min tandborste är för övrigt vit. Med lite gult på. Skön att hålla i är den också. En bra tandborste, helt enkelt.

Nog om tandborstar nu, det är ju Bolt vi ska prata om.

Bolt, han är grym.

Tentaskrivning imorgon klockan två. Omtenta, envariabelanalys. Laddar just nu med Modest Mouse, Bon Iver och en ny låt av Brand New.

Men nu skulle jag vilja berätta om en vän till mig. Han har inga bromsar på cykeln, de är trasiga. Men han ska få en ny cykel på lördag, en med bromsar.

Ett stort grattis till honom. Grattis.

Ja, det var väl allt.

Jag kollade runt lite på bloggarna som låg i toppen av topplistorna. Ni vet dom som alla beviserligen läser men som ingen erkänner sig läsa.

Det visade sig i alla fall att alla bloggarna var exakt likadana. Har man läst en så har man läst alla. Lite tråkigt, tycker jag.

Men men, det hela kan möjligtvis ha att göra med att jag inte har samma intressen som dessa femtonåriga tjejer. Dessa femtonåriga tjejer som styr internet med sina hjärndöda järnhänder.

För några veckor sedan på gick världsmästerskapen i simmning. Det slog mig då att det inte fanns en enda svart människa i bassängen. Kan det rent av vara så att svarta människor inte kan simma?

White men can't jump, black men can't swim.

En telefon ringer. Någon svara.

- 112 SOS Alarm, vad kan jag hjälpa till med?

- Vi behöver sjukvårdare så fort som möjligt! Det är en blogg här som knappt andas längre, jag tror den är på väg in i nån slags bloggkoma!

- På vilken adress befinner ni er?

- Vi befinner oss på www.tomatoesandradiowires.blogg.se.

- Ok. Våra sjukvårdare sitter på mycket snabba internetuppkopplingar och kommer vara där innan du hinner blinka.

- Ja dom är här nu. Tack så mycket.

Sjukvårdarna arbetade i timmar. Det var en av de svåraste bloggtorkorna de någonsin varit med om, men de kände alla att bloggen var alldeles för bra för att få dö. Så de kämpade vidare. Och då plötsligt gick det upp för dem. Bloggen hade redan vaknat till liv igen. Och sjukvårdarna, tillsammans med alla nyfikna ansikten som samlats runt om, var redan en del av det nya inlägget.