En hyllning till Liftarens guide till galaxen
Tro det eller ej men idag fyller Liftarens guide till galaxen 30 år. För snart 6 år sedan öppnade jag denna fantastiska bok skriven av Douglas Adams för första gången. Den var så annorlunda, oförutsägbar, spännande och framför allt så rolig att dess dragningskraft mest kunde liknas vid ett svart hål. Den var omöjlig att lägga åt sidan. Jag har sedan läst den en eller två gånger till om jag inte minns helt fel. Hur som helst så får jag just nu ett otroligt sug att återigen dyka in i Liftarens värld. En värld som har vridits och vänts in i det absurda. Jag ska ta ett exempel. Läs på egen risk om du inte läst boken.
Det bästa är kanske när Jorden i själva verket visar sig vara en superdator som ska räkna ut vad frågan till svaret 42 är. 42 som är svaret på den slutgiltiga, ultimata frågan. Det är svaret till allt - livet, univerum, allt. Detta har nämligen räknats ut av en annan superdator. Men man vet inte riktigt vad den exakta frågan är, så man skapade Jorden. Tyvärr blir Jorden förstörd precis innan svaret kan befrågas (kan man säga så?). Mössen, som tagit hand om datorn, dvs Jorden, i miljontals år, blir förtvivlade. Men mössen bestämmer sig för att fejka frågan istället för att börja om på ny kula. Man kommer överens om att frågan från och med nu är "How many roads must a man walk down?".
Det finns ingen annan bok som fått mig att skratta rakt ut tills tårarna rinnner. För här finns mer än bara hjärndöda skämt på kiss- och bajsnivå, här finns helt genialisk satir av religion, politik, männskligt beteende och allt man kan tänka sig. Adams har skapat en form av humor som saknar motstycke. Det är absurt, självklart och så förbannat smart på samma gång. Tyvärr så dog han år 2001, endast 49 år gammal. Men hans livsverk, en trilogi på fem delar som går under namnet Liftarens guide till galaxen, kommer enligt mina egna prognoser leva bra mycket längre än så.
Det bästa är kanske när Jorden i själva verket visar sig vara en superdator som ska räkna ut vad frågan till svaret 42 är. 42 som är svaret på den slutgiltiga, ultimata frågan. Det är svaret till allt - livet, univerum, allt. Detta har nämligen räknats ut av en annan superdator. Men man vet inte riktigt vad den exakta frågan är, så man skapade Jorden. Tyvärr blir Jorden förstörd precis innan svaret kan befrågas (kan man säga så?). Mössen, som tagit hand om datorn, dvs Jorden, i miljontals år, blir förtvivlade. Men mössen bestämmer sig för att fejka frågan istället för att börja om på ny kula. Man kommer överens om att frågan från och med nu är "How many roads must a man walk down?".
Det finns ingen annan bok som fått mig att skratta rakt ut tills tårarna rinnner. För här finns mer än bara hjärndöda skämt på kiss- och bajsnivå, här finns helt genialisk satir av religion, politik, männskligt beteende och allt man kan tänka sig. Adams har skapat en form av humor som saknar motstycke. Det är absurt, självklart och så förbannat smart på samma gång. Tyvärr så dog han år 2001, endast 49 år gammal. Men hans livsverk, en trilogi på fem delar som går under namnet Liftarens guide till galaxen, kommer enligt mina egna prognoser leva bra mycket längre än så.
När kurslitteraturen inte längre hemsöker oss
Senast jag läste en bok var under jullovet. Har inte hunnit med att läsa något nu under terminen (läs: har inte orkat) men under sommarlovet hade jag tänkt att göra slag i saken och lägga ett antal böcker bakom mig. Med på listan över kandidater finns just nu:
A Prayer For Owen Meany av John Irwing - eftersom en mycket bra låt vid namn Goodbye Sky Harbor är inspirerad av boken.
Neuromancer av William Gibson - eftersom en klasskamrat som gillar ungefär samma böcker som mig tipsade om den.
1984 av George Orwell - eftersom det är lite utav en klassiker och jag gillar att läsa dystopier.
Fler tips är välkommna.
Boken jag läste i vintras heter förresten Ender's Game. Den var otroligt bra och förmodligen en av de bästa böckerna jag läst. Så läs den du också.
A Prayer For Owen Meany av John Irwing - eftersom en mycket bra låt vid namn Goodbye Sky Harbor är inspirerad av boken.
Neuromancer av William Gibson - eftersom en klasskamrat som gillar ungefär samma böcker som mig tipsade om den.
1984 av George Orwell - eftersom det är lite utav en klassiker och jag gillar att läsa dystopier.
Fler tips är välkommna.
Boken jag läste i vintras heter förresten Ender's Game. Den var otroligt bra och förmodligen en av de bästa böckerna jag läst. Så läs den du också.
