Tomater & Radiokablar

Sitter just nu och väntar på att det nyaste Heroes-avsnittet ska laddas klart. Samtidigt hör jag på TV att den nya Ipred-lagen börjar gälla imorgon. Jaha.
Skulle kunna skriva spaltmeter om vad jag tycker om lagen, men orkar inte. Nöjer mig med att säga att den är idiotiskt och att politikerna som röstat igenom detta är naiva så in i helvete.

Jag har aldrig längtat så mycket till ett nytt album som nu. För nästan tre år sedan släpptes debuten I'm Like a Virgin Losing a Child och den 21 april i år är det äntligen dags för uppföljaren Mean Everything to Nothing. Men det är nästan en hel månad kvar och jag håller på att bli tokig. Som tur är så kommer bandet i alla fall släppa varje låt som en video med ca en veckas mellanrum fram till släppet och en bit där efter. Idag har man kommit till låt nummer två och det har fått min abstinens att lugna sig något, men tro inte att det blev bättre när jag idag fick se att Alternative Press gett albumet 5/5. I recensionen jämför man med gigantiska album som In Utero, OK Computer, Pinkerton och en av mina favoriter - The Devil and God Are Raging Inside Me. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till och känner mig som Cartman väntandes på Wii. Behöver jag ens nämna att jag håller I'm Like a Virgin Losing a Child som ett av de bästa album som gjorts?
C'mon, C'mon, C'mon, C'mon......

Recensionen

Mean Everything To Nothing
Part One - "The Only One"
Part Two - "Shake It Out"

Efter att ha varit och storhandlat på Ica Maxi sitter jag hemma och äter på lite falukorv och pasta. Jag dricker också lite mjölk. Sjävklart slås jag då av frågan om en människa skulle överleva längst på bara vatten eller bara mjölk. Jag kommer snabbt fram till att mjölk ju innehåller både proteiner och fetter men samtidigt så består ju människokroppen till stor del av vatten. Dessutom så är det ju ett problem att man hela tiden måste skaffa ny mjölk, om man nu lever länge nog så att den hinner gå ut. Men mjölken ger ändå mer energi och smakar dessutom girafflängder (längre än hästlängder) mycket godare än vatten. Samtidigt som jag tuggar i mig den andra halvan av den näst sista korven har jag tänkt klart, svaret på frågan måste vara mjölk. Man då, från ingenstans, uttalar sig en annan man i köket. Han påstår att man kan bli sjuk av att dricka för mycket mjölk, bakterierna i magen kan antagligen inte bryta ner hur mycket mjölksocker som helst. Han har nog rätt, så jag tuggar sakta på den fösta halvan av den sista korven och funderar vidare...

Denna serie ska självklart börjas med ett klipp av den fantastiska Jeff Mangum. Låten som spelas är också låten som har fått stå som inspiration till namnet på den här bloggen. Att sedan en liten unge har tagit sig upp på scenen gör det hela ännu mer fantastiskt.

Also, awesome lyrics.

"And when we break we'll wait for our miracle,
God is a place where some holy spectacle lies
And when we break we'll wait for our miracle,
God is a place you will wait for the rest of your life"

En bra spelning, inte så mycket mer, men ändå en bra spelning. Det var vad Dylan bjöd på i Globen igår. Han verkade vara på gott humör och alla i bandet var väldigt tighta. Ibland känns det dock som att spelningen flyter ihop till en grå massa när låt efter låt dras av utan någon som helst variation. Men när man känner att det börjar lida mot det tråkigare hållet blixtrar Dylan till och trollbinder åter den näst intill fullsatta Globen. Så håller det på mest hela kvällen, ett par snedsteg följt av en fullträff (kanske aldrig någon riktigt klockren fullträff, men det svänger i alla fall). I det stora hela så gör Dylan ändå en bra spelning och det är kul att ha sett honom innan han lägger hatten på hyllan.

Här är en liten hyllning till innebandylaget Elefantbajs 2000 (aka EB2K).

Elefantbajs 2000
De spelar likt en elefant,
så vackert och elegant
När de passar och skjuter,
publiken bara njuter
En passning len som siden,
kan närhelst stanna tiden
Ett skott likt en raket,
och Stallet får skaffa kravallstaket
Du kanske tror det är en skröna,
men deras tröjor är tighta och gröna
De är elefantbajs,
men luktar ändå najs

Sitter här och funderar över om inte Dustin Kensrue har den bästa sångrösten jag hört. Han kan ju göra precis allt! Vanligtvis tar han hand om sången i hardcore/experimental bandet Thrice. Men han har även en solokarriär där han sjunger folk-rock och dessutom har han släppt ett album med bara jullåtar! Man måste verkligen beundra den här mannens diversitet. Att han sedan skriver underbara texter och har en kreativitet utan dess like är ju inte direkt ett minus. Ett bra exempel på hans kreativitet (och hela Thrice's för den delen) är deras senaste album The Alchemy Index. The Alchemy Index består av fyra volymer, innehållandes sex låtar vardera. Varje volym representerar ett av de fyra elementen; eld, vatten, luft och jord. Man måste nog lyssna själv för att förstå men bandet har lyckats väldigt bra med att få varje volym att låta som det element det ska representera. Varje volym avslutas dessutom med en sonett där respektive element talar till mänskligheten. Här är några rader tagna ur just dessa:

The Flame Deluge från Fire
"While Guernica in peaceful valley lay
And Dresden dreamed of anything but death
The day was turned to night and night to day
You let me loose upon their fragile flesh"

Kings Upon The Main från Water
"When kings upon the main have clung to pride
And held themselves as masters of the sea
I've held them down beneath the crushing tide
Till they have learned that no one masters me"

Silver Wings från Air
"I've danced 'tween sunlit strands of lover's hair
Helped form the final words before your death
I've pitied you and plied your sails with air
Gave blessing when you rose upon my breath"

Child Of Dust från Earth
"And though I only ever gave you love
Like every child you've chosen to rebel
Uprooted flowers and filled the holes with blood
Ask not for whom they toll the solemn bells"

Tänkte avsluta denna post med ett klipp från Thrice's nyligen filmade live DVD. Låten heter Firebreather och är den inledande låten på The Alchemy Index Vol. I Fire.

Jag har fått en idé. Den började ungefär så här:
Gymma är bra. Musik är bra. Att lyssna på musik när man gymmar är bra. Musiken på gym är dålig.

Att de flesta som gymmar gör det med mp3-spelare ser jag som ett bevis på att musiken i gymmets högtalare är dålig. Inte precis dålig som i objektivt dålig, men dålig som i att det är omöjligt att alla ska få höra vad de tycker är bra. Och att gymma med mp3-spelaren uppskruvad på högsta volymen är ju inte heller bra. Inte bra för hörslen och ganska osocialt, speciellt om man är ett gäng kompisar som gymmar tillsammans.

Men jag fick som sagt en idé och den ser ut ungefär så här:
Varje medlem på gymmet får göra en spelningslista, på t.ex. fem låtar, som läggs till i en stor lista för samtiliga medlemmar. När du sedan kommer till gymmet och drar ditt gymkort kommer dina fem låtar att flyttas från den stora listan till den aktuella spelningslista. Om det är lite folk så är det stor chans att någon av dina låtar spelas, är det mycket folk så är det en mindre chans. Men det kommer hela tiden finnas någon som gillar musiken som spelas. Låtarna som läggs till i spelningslistan ligger sedan där i en och en halv timme eller liknande. Alternativt att man även drar kortet på vägen ut för att ta bort låtarna. Sin egen spelningslista sköter man självklart hemifrån över internet där man kan ta bort och lägga till låtar lite som man vill. Regler, som t.ex. hur lång en låt får vara, är såklart också bra att ha.

Detta är som sagt bara en idé, men varför inte utnyttja tekniken när den finns.