Tomater & Radiokablar

Jag skrev som sagt en tenta i envariabelanalys i onsdags. Nu vet jag inte hur det gick än, men det känns som att jag låg någonstans på gränsen mellan en trea och underkänd. Med lite tur och snäll rättning är ingenting omöjligt, men jag ska nog inte hoppas allt för mycket.

Om jag skulle kugga så kan det också ha att göra med att jag satt och tänkte på saker jag inte alls skulle tänka på. Istället för att fundera över vad som egentligen hände när den där asymptoten drog iväg mot oändligheten, lekte jag med tanken att tentor kontinuerligt rättar sig själva. Tänk vad skönt det skulle vara när tentan plingar till för att du just nått en trea. Ett pling för en trea, två för en fyra och tre för en femma. Det skulle säkert skapa en del spontana glädjerop i tentasalen.

Men sedan kom jag på att det kanske skulle vara jobbigt när alla dina kamraters tentor runt om börjar plinga titt som tätt. Samtidigt som du själv jobbar febrilt för det där jävla plinget med tio minuter kvar av skrivtiden. Nej, det kanske inte var en så bra idé i alla fall.

Annars skulle jag vilja citera Linos kommentar efter tentan. "Det är så jävla tråkigt att skriva tenta. Man dör lite. Jag dog i fem timmar!"