Tomater & Radiokablar

En del av den fysikaliska kemin, som jag tentar av imorgon, handlar om ytaktiva ämnen. Ytaktiva ämnen, ni vet diskmedel och sånt, har egenskaper som gör att de kan minska ytspänningen hos mediet de är lösta i, typ vatten. Detta gav mig en helt briljant idé om ett practical joke utan dess like. Det finns dock ett problem, och det är tidsresandet. Men låt oss för en stund tänka oss att en resa bakåt i tiden är fullt möjlig. Beväpnad med en flaska ytaktiva molekyler ger vi oss av ut i rumtiden. Men vart ska vi resa? Vart?

Vänta nu bara en minut för jag måste klara upp en sak innan vi fortsätter. Kan man säga vart när man pratar om resor i tiden? Det är ju ändå tid vi pratar om här. Jag menar svara du verkligen kl. 8 när någon frågar dig vart du var igår? Det går ju heller inte att använda ordet när på ett sätt som inte låter helt retarderat. Jag tror helt enkelt vårt språk har en liten lucka här. För vad säger man när man i väntan på bussen en vit decembermorgon vill fråga en bekant vart/när han var i tiden igår vid den här tiden?

Vi får helt enkelt välja att fortsätta vårt practical joke på följande sätt istället.

Till vilken tidpunkt i rumtiden ska vi resa? Vart-när?

Jo, till den tidpunkt då Jesus gick på vattnet. Med vår flaska ytaktiva ämnen i ena handen smyger vi oss fram till vattenkanten och börjar diskret hälla i innehållet i vattnet. Ytspänningen kommer att sjunka och Jesus sjunker såklart han också. Såvida Jesus nu inte på något sätt svävar ovan vattenytan, men det vore ju helt omöjligt. Den enda rimliga förklaringen är att han är så lätt att ytspänningen håller honom uppe, precis som gemet på bilden där uppe, och då har vi definitivt gjort det svårare för honom.