2000-talets bästa album - Topp 20
Den här listan skulle egentligen kunna se ut på så oändligt många sätt. Ens musiksmak förändras så enormt mycket under tio år. Tar jag i åtanke vad jag tyckte för säg fyra år sedan får vi en lista och om jag bara ser till vad jag tycker just nu får vi en helt annan lista. Men jag har i alla fall valt att fokusera på vad jag tycker just nu, även om jag aldrig kommer glömma de album jag avgudade som tonåring så passar många av dem inte riktigt in här. Så nu har det i alla fall, efter ett par kvällars arbete och en hel del klippa och klistra, landat på 20 album.
20. Give Up av The Postal Service
Death Cab For Cutie's Ben Gibbard slog ihop sin genialiska skalle med Jimmy Tamborello från Dntel, tillsammans skapade de fantastisk elektropop. Sju år senare står fansen fortfarande på knä och ber för en uppföljare. Frågan är om det någonsin kommer att hända, frågan är om det verkligen behövs.
19. Frengers av Mew
Att det är svårt att gilla något som kommer från Danmark är en djupt rotad spärr i den svenska själen. Skulle man få Frengers i handen är chansen dessutom stor att den skulle förpassas till papperskorgen på grund av det gräsliga omslaget. Det är alltså inte mycket som talar för att man överhuvudtaget skulle ge Frengers en chans. Men som du kanske har listat ut redan så är Frengers riktigt bra. Det bästa från Danmark sedan Lego.
18. We Were Dead Before The Ship Even Sank av Modest Mouse
Modest Mouse har på senare år tagit en sväng mot mer radiovänlig rock, och jag gillar det. Till We Were Dead värvade man dessutom den gamla The Smiths gittaristen Johnny Marr, och det räcker med att lyssna till gitarrerna i "Dashboard" för att konstatera att det var ett smart drag. Som vanligt så levererar Isaac Brock också textrader man skulle gett både armar och ben för att kommit på själv.
17. The Pains Of Being Pure At Heart av The Pains Of Being Pure At Heart
The Pains Of Being Pure At Heart släppte i år en debut som rakt igenom är en oemotståndlig blandning av shoegaze, indiepop och en gnutta The Smiths. Det är inte svårt att se (höra) varför det här albumet blivit så kritikerrosat, och hur kan man egentligen misslyckas när man har en låt som heter "This Love Is Fucking Right!"?
16. Cease To Begin av Band Of Horses
Är det inte så att all musik blir bättre om sångaren har ett stort skägg? Seattle-rockarna Band Of Horses har i alla fall förstått att så är fallet och levererar 2000-talets finaste skäggrock. När Cease To Begin flödar ut ur högtalarna och solen skiner är världen verkligen en underbar plats.
15. For Emma, Forever Ago av Bon Iver
Vi det här laget har nog de flesta hört historien om hur Justin Vernon låste in sig i en avlägsen timmerstuga för att tre månader senare komma ut med For Emma, Forever Ago. När man lyssnar på Bon Iver's ensamma klagosång känns det som om man sitter där brevid honom med en varm filt runt hela kroppen.
14. The '59 Sound av The Gaslight Anthem
På Youtube finns det ett klipp där The Gaslight Anthem sjunger sin låt "The '59 Sound" tillsammans med Bruce Springsteen på scenen. Även om han inte alls kan texten så måste det ändå vara ett stort ögonblick för bandet som, vid mer än ett tillfälle, namedroppar låtar av bossen själv på deras album The '59 Sound. The '59 Sound är nämligen ett album inspirerat av, nästan en hyllning till, såväl Springsteen som blueslegendaren Miles Davies. Allting förpackat i en modern punkrock-kostym. Udda? Ja. Bra? Mycket.
13. Boxer av The National
Jag tror att alla kan enas om att Boxer är en samling fantastiska låtar. Om man så lyssnar på hårdrock eller hip-hop i vanliga fall så är det omöjligt att inte sugas in i Bryan Devendorfs näst intill magiska slag på trummorna och Matt Berningers djupa, distinkta röst. Försök att hitta en person som inte gillar Boxer, det är nästintill omöjligt.
12. Relationship Of Command av At The Drive-In
När At The Drive-In släppte Relationship Of Command år 2000 spåddes de en lysande framtid, nästa Nirvana sades det. Några månader senare fanns inte bandet längre. Droger och de gigantiska förväntningarna som följde ett av 2000-talets mest influensrika rockalbum tros vara orsaken. Relationship Of Command är melodiöst, hårt och surrealistiskt.
11. Hot Fuss av The Killers
Man brukar prata om band som kommer från ingenstans. Men frågan är om något band någonsin kommit mindre från någonstans än The Killers. Deras debut innehåller spår som är så episkt poppiga att de borde vittna om flera år i branshen. The Killers har sedan fortsatt göra låtar som definerat den moderna populärmusiken men aldrig har de lyckats lika bra med helheten som de gjorde med Hot Fuss.
10. Transatlanticism av Death Cab For Cutie
Tack vare en gnista som kan spåras till tv-serien The O.C växte Death Cab For Cutie explosionsartat på den amerikanska indiescenen år 2003, något som var både positivt och negativt. Det positiva var att jag och många andra upptäckte Death Cab For Cutie's något Built To Spill-inspirerade indierock, det negativa var att vi nu aldrig kommer att få ett lika bra album som Transatlanticism.
9. I'm Wide Awake, It's Morning av Bright Eyes
Conor Oberst, som oftast går under namnet Bright Eyes, är en ganska spinkig liten man. Men det stoppar honom inte från att dra en välriktad spark i skrevet på etablissamanget. Han gör det med en akustisk gitarr, inspirerad av folkmusik och med en helt unik röst. På ett antal av spåren får hans unika röst dessutom sällskap av Emmylou Harris. Oberst kan vara 2000-talets bäst singer-songwriter och I'm Wide Awake är helt klart hans bästa album.
8. The Devil And God Are Raging Inside Me av Brand New
Efter bandets genombrott Deja Entendu styrde Jesse Lacey sitt Brand New ut på mörkare vatten. Och här ute är det mörkt, det kan jag lova. Men det är inte bara mörkret som tränger sig på, det är också en ökad musikalisk komplexitet som bäddar för en väldigt dynamisk och vacker ljudmatta. Här finns avlägsna skrik, barnkörer och tunga gitarriff. Lacey tar dessutom ett stort steg framåt när det kommer till lyrik. Här låter ingenting krystat eller pretentiöst längre, raderna levereras istället med känsla och ärlighet.
7. Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven av Godspeed You! Black Emperor
Fyra spår, var och en av dem en tjugo minuters symfoni som skapar bilder i huvudet så levande att de skulle kunna göras till en bok. Godspeed You! Black Emperor går bortom gränserna för pop/rock och skapar en åttio minuters vision av en planet som ruttnar inifrån. Detta ska upplevas ensam i mörkret med ett par hörlurar för maximal utdelning.
6. Sink Or Swim av The Gaslight Anthem
Om The '59 Sound var en hyllning förpackad i en modern punkrock-kostym så är det här något liknande. Skillnaden är att kostymen är skitig och vi har alldeles för roligt för att någon ens ska komma på tanken att lämna i den på kemtvätt. Istället stannar vi ute i månskenet och sjunger om den gamla goda tiden.
5. The Midnight Organ Fight av Frightened Rabbit
Skottarna i Frightened Rabbit saknar en bassist. Fast saknar är nog inte rätt ord då trummisen Grant Hutchison med råge bär upp en ljudbild som annars skulle kännas halvtom. Faktum är att The Midnight Organ Fight erbjuder en ljudbild av sällan skådat slag. Skottsk folkmusik blandas friskt med mer klassisk indierock och på det läggs Scott Hutchisons direkta texter där han säger rakt ut vad han vill ha, vilket är en annan individs värme, utan något krussidull. Det är en kombination som är totalt omöjlig att försvara sig mot.
4. I'm Like A Virgin Losing A Child av Manchester Orchestra
Andy Hull var nitton år när han och hans band vara klara med I'm Like A Virgin Losing A Child. Jag förstår om många viftar bort den här typen av "heart on sleeve"-musik, speciellt när det kommer ifrån en nittonåring. Men I'm Like A Virgin Losing A Child talade till mig och jag anser att det är det bästa albumet i sitt slag, efter möjligtvis Clarity av Jimmy Eat World. Ett album som till viss del saknar både innovation och komplexitet, men istället lever på den rörande känslan som förmedlas.
3. Funeral av Arcade Fire
Arcade Fire från Kanada släppte Funeral år 2004. Ett debutalbum som kom att bli en milstolpe i rockmusikens historia. Kanske låter det som om jag överdriver men en milstolpe är just vad det är. Otaliga band har i efterhand försökt efterlikna Funeral's briljans utan att lyckas. Nu är det här min lista så vad andra tycker är egentligen oväsentligt, men alla listor av den här typen som jag tittat på innan har Funeral med. Det måste tyda på någonting. Genialitet stavas det.
2. The Earth Is Not A Cold Dead Place av Explosions In The Sky
Om man plockar upp The Earth Is Not A Cold Dead Place från sin plats i Cd-fodralet kan man där under läsa orden "because you are listening". Vilket, ihopsatt med titlen på albumet, leder till ett helt sant påstående. För när man lyssnar på The Earth Is Not A Cold Dead Place är världen allt annat än en kall död plats. Det är en plats där en saga om kärlek kan berättas helt utan ord.
1. The Moon & Antarctica av Modest Mouse
Himlen, helvetet och den oändliga rymden. Vart är egentligen människans i plats i ett universum som för oss är ogreppbart? Den frågan ställer sig Isaac Brock på The Moon & Antarctica. För att hitta svaret tar han, tillsammans med sitt band, med oss på en resa långt ut i rymden och minst lika långt in i själen. Vi återvänder till slut med 2000-talets bästa album i handen.
Death Cab For Cutie's Ben Gibbard slog ihop sin genialiska skalle med Jimmy Tamborello från Dntel, tillsammans skapade de fantastisk elektropop. Sju år senare står fansen fortfarande på knä och ber för en uppföljare. Frågan är om det någonsin kommer att hända, frågan är om det verkligen behövs.
19. Frengers av Mew
Att det är svårt att gilla något som kommer från Danmark är en djupt rotad spärr i den svenska själen. Skulle man få Frengers i handen är chansen dessutom stor att den skulle förpassas till papperskorgen på grund av det gräsliga omslaget. Det är alltså inte mycket som talar för att man överhuvudtaget skulle ge Frengers en chans. Men som du kanske har listat ut redan så är Frengers riktigt bra. Det bästa från Danmark sedan Lego.
18. We Were Dead Before The Ship Even Sank av Modest Mouse
Modest Mouse har på senare år tagit en sväng mot mer radiovänlig rock, och jag gillar det. Till We Were Dead värvade man dessutom den gamla The Smiths gittaristen Johnny Marr, och det räcker med att lyssna till gitarrerna i "Dashboard" för att konstatera att det var ett smart drag. Som vanligt så levererar Isaac Brock också textrader man skulle gett både armar och ben för att kommit på själv.
17. The Pains Of Being Pure At Heart av The Pains Of Being Pure At Heart
The Pains Of Being Pure At Heart släppte i år en debut som rakt igenom är en oemotståndlig blandning av shoegaze, indiepop och en gnutta The Smiths. Det är inte svårt att se (höra) varför det här albumet blivit så kritikerrosat, och hur kan man egentligen misslyckas när man har en låt som heter "This Love Is Fucking Right!"?
16. Cease To Begin av Band Of Horses
Är det inte så att all musik blir bättre om sångaren har ett stort skägg? Seattle-rockarna Band Of Horses har i alla fall förstått att så är fallet och levererar 2000-talets finaste skäggrock. När Cease To Begin flödar ut ur högtalarna och solen skiner är världen verkligen en underbar plats.
15. For Emma, Forever Ago av Bon Iver
Vi det här laget har nog de flesta hört historien om hur Justin Vernon låste in sig i en avlägsen timmerstuga för att tre månader senare komma ut med For Emma, Forever Ago. När man lyssnar på Bon Iver's ensamma klagosång känns det som om man sitter där brevid honom med en varm filt runt hela kroppen.
14. The '59 Sound av The Gaslight Anthem
På Youtube finns det ett klipp där The Gaslight Anthem sjunger sin låt "The '59 Sound" tillsammans med Bruce Springsteen på scenen. Även om han inte alls kan texten så måste det ändå vara ett stort ögonblick för bandet som, vid mer än ett tillfälle, namedroppar låtar av bossen själv på deras album The '59 Sound. The '59 Sound är nämligen ett album inspirerat av, nästan en hyllning till, såväl Springsteen som blueslegendaren Miles Davies. Allting förpackat i en modern punkrock-kostym. Udda? Ja. Bra? Mycket.
13. Boxer av The National
Jag tror att alla kan enas om att Boxer är en samling fantastiska låtar. Om man så lyssnar på hårdrock eller hip-hop i vanliga fall så är det omöjligt att inte sugas in i Bryan Devendorfs näst intill magiska slag på trummorna och Matt Berningers djupa, distinkta röst. Försök att hitta en person som inte gillar Boxer, det är nästintill omöjligt.
12. Relationship Of Command av At The Drive-In
När At The Drive-In släppte Relationship Of Command år 2000 spåddes de en lysande framtid, nästa Nirvana sades det. Några månader senare fanns inte bandet längre. Droger och de gigantiska förväntningarna som följde ett av 2000-talets mest influensrika rockalbum tros vara orsaken. Relationship Of Command är melodiöst, hårt och surrealistiskt.
11. Hot Fuss av The Killers
Man brukar prata om band som kommer från ingenstans. Men frågan är om något band någonsin kommit mindre från någonstans än The Killers. Deras debut innehåller spår som är så episkt poppiga att de borde vittna om flera år i branshen. The Killers har sedan fortsatt göra låtar som definerat den moderna populärmusiken men aldrig har de lyckats lika bra med helheten som de gjorde med Hot Fuss.
10. Transatlanticism av Death Cab For Cutie
Tack vare en gnista som kan spåras till tv-serien The O.C växte Death Cab For Cutie explosionsartat på den amerikanska indiescenen år 2003, något som var både positivt och negativt. Det positiva var att jag och många andra upptäckte Death Cab For Cutie's något Built To Spill-inspirerade indierock, det negativa var att vi nu aldrig kommer att få ett lika bra album som Transatlanticism.
9. I'm Wide Awake, It's Morning av Bright Eyes
Conor Oberst, som oftast går under namnet Bright Eyes, är en ganska spinkig liten man. Men det stoppar honom inte från att dra en välriktad spark i skrevet på etablissamanget. Han gör det med en akustisk gitarr, inspirerad av folkmusik och med en helt unik röst. På ett antal av spåren får hans unika röst dessutom sällskap av Emmylou Harris. Oberst kan vara 2000-talets bäst singer-songwriter och I'm Wide Awake är helt klart hans bästa album.
8. The Devil And God Are Raging Inside Me av Brand New
Efter bandets genombrott Deja Entendu styrde Jesse Lacey sitt Brand New ut på mörkare vatten. Och här ute är det mörkt, det kan jag lova. Men det är inte bara mörkret som tränger sig på, det är också en ökad musikalisk komplexitet som bäddar för en väldigt dynamisk och vacker ljudmatta. Här finns avlägsna skrik, barnkörer och tunga gitarriff. Lacey tar dessutom ett stort steg framåt när det kommer till lyrik. Här låter ingenting krystat eller pretentiöst längre, raderna levereras istället med känsla och ärlighet.
7. Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven av Godspeed You! Black Emperor
Fyra spår, var och en av dem en tjugo minuters symfoni som skapar bilder i huvudet så levande att de skulle kunna göras till en bok. Godspeed You! Black Emperor går bortom gränserna för pop/rock och skapar en åttio minuters vision av en planet som ruttnar inifrån. Detta ska upplevas ensam i mörkret med ett par hörlurar för maximal utdelning.
6. Sink Or Swim av The Gaslight Anthem
Om The '59 Sound var en hyllning förpackad i en modern punkrock-kostym så är det här något liknande. Skillnaden är att kostymen är skitig och vi har alldeles för roligt för att någon ens ska komma på tanken att lämna i den på kemtvätt. Istället stannar vi ute i månskenet och sjunger om den gamla goda tiden.
5. The Midnight Organ Fight av Frightened Rabbit
Skottarna i Frightened Rabbit saknar en bassist. Fast saknar är nog inte rätt ord då trummisen Grant Hutchison med råge bär upp en ljudbild som annars skulle kännas halvtom. Faktum är att The Midnight Organ Fight erbjuder en ljudbild av sällan skådat slag. Skottsk folkmusik blandas friskt med mer klassisk indierock och på det läggs Scott Hutchisons direkta texter där han säger rakt ut vad han vill ha, vilket är en annan individs värme, utan något krussidull. Det är en kombination som är totalt omöjlig att försvara sig mot.
4. I'm Like A Virgin Losing A Child av Manchester Orchestra
Andy Hull var nitton år när han och hans band vara klara med I'm Like A Virgin Losing A Child. Jag förstår om många viftar bort den här typen av "heart on sleeve"-musik, speciellt när det kommer ifrån en nittonåring. Men I'm Like A Virgin Losing A Child talade till mig och jag anser att det är det bästa albumet i sitt slag, efter möjligtvis Clarity av Jimmy Eat World. Ett album som till viss del saknar både innovation och komplexitet, men istället lever på den rörande känslan som förmedlas.
3. Funeral av Arcade Fire
Arcade Fire från Kanada släppte Funeral år 2004. Ett debutalbum som kom att bli en milstolpe i rockmusikens historia. Kanske låter det som om jag överdriver men en milstolpe är just vad det är. Otaliga band har i efterhand försökt efterlikna Funeral's briljans utan att lyckas. Nu är det här min lista så vad andra tycker är egentligen oväsentligt, men alla listor av den här typen som jag tittat på innan har Funeral med. Det måste tyda på någonting. Genialitet stavas det.
2. The Earth Is Not A Cold Dead Place av Explosions In The Sky
Om man plockar upp The Earth Is Not A Cold Dead Place från sin plats i Cd-fodralet kan man där under läsa orden "because you are listening". Vilket, ihopsatt med titlen på albumet, leder till ett helt sant påstående. För när man lyssnar på The Earth Is Not A Cold Dead Place är världen allt annat än en kall död plats. Det är en plats där en saga om kärlek kan berättas helt utan ord.
1. The Moon & Antarctica av Modest Mouse
Himlen, helvetet och den oändliga rymden. Vart är egentligen människans i plats i ett universum som för oss är ogreppbart? Den frågan ställer sig Isaac Brock på The Moon & Antarctica. För att hitta svaret tar han, tillsammans med sitt band, med oss på en resa långt ut i rymden och minst lika långt in i själen. Vi återvänder till slut med 2000-talets bästa album i handen.
Kommentarer
Trackback
