Tomater & Radiokablar

Imorse tog det mig 20 minuter att ta mig ur sängen efter det att klockan ringt. Jag hade ändå 45 minuter på mig innan skolan började så det var ingen fara på taket där men grejen var den att jag var så jäkla trött. Men jag tog mig i alla fall upp och tillslut ut genom dörren och in i hissen. När hissen sedan är på väg ner, med mig ombord, stannar den på våning 5 och en manlig städare med vagn och allt kliver in. Jag har aldrig sett honom förut. Han frågar om jag är på väg till skolan. Jag svarar att ja, tyvärr så är jag det. Han är tyst ett tag men säger till slut "Som komikern sa: Jag vaknade, sen var dagen förstörd". Han ler. Han måste ha sett hur trött jag var. Jag ler lite smått tillbaka och säger kanske mm eller nåt, sen är hissen nere. När jag sedan cyklar till skolan tänker jag att det kan inte ha varit en komiker som sa det där. Det måste ha varit en filosof eller liknande. För det är ju inte speciellt roligt utan bara väldigt sant. När jag till slut kommer till skolan, nån minut försenad, visar det sig att föreläsaren inte är där än. Halva klassen sitter där och väntar men han dyker aldrig upp. Först blir jag arg för att jag kunde varit hemma och sovit i två timmar till. Sen blir jag arg för att Eric, som också läser kursen, hoppade över föreläsningen och tog sovmorgon, ovetandes om att den skulle bli inställd. Mitt i min ilska är det två saker som slår mig, att dagen är förstörd och att jag har träffat Gud.