Förbluffande natur - Del II

Amazonas största skräck


Området kring Amazonasfloden har ett väldigt rikt ekosystem. Här lever en enorm mängd arter, somliga mer skräckinjagande än andra. Anakondor och pirayor är några av de arter som kan få vem som helst att tänka till en extra gång innan man tar ett dopp i floden. Men om man frågar lokalbefolkningen så är det bara ett djur man har i tanken när man vadar ut i vattnet, candirú.


Långt ifrån lika stor som anakondan, ja till och med mindre än pirayan. Den lilla fisken candirú är ett av de minsta ryggradsdjuren på planeten. Det händer inte ens ofta att den korsar en människas väg, men de historier om de gånger det faktiskt skett är mer än tillräckligt äckliga för att sätta skräck i vem som helst.

 

Den 10-15 cm långa fisken är en parasit som sakta skuggar sin kommande värd, oftast en fisk, i väntan på det rätta ögonblicket att slå till. När den bestämmer sig för att slå till gör den det med en häpnadsväckande fart för ett så litet djur. Målet för attacken är värddjurets gälar. Candirún lokaliserar den ammoniak som utsöndras från en fisks gälar och vet på så sätt vart den ska slå till. Den lilla parasiten borrar sig in i en utav gälarna och samtidigt utlöser den taggar likt ett paraply för att säkra sin position. Väl på plats i sin värd biter den sönder en närliggande artär för att suga upp blod. Processen tar ungefär två minuter innan candirún har fyllts med blod och släpper taget om sin värd. När den sedan simmar ner i djupet för att tillgodogöra sig den näring den fått kan det tyckas att värden är fri, men icke. Skadorna som en candirú skapar hos sitt värddjur är tillräckliga för att överlevnadschansen ska vara liten.

 

En urinerande människa kan av candirún lätt misstas för den ammoniak som gälar utsöndrar och du kan själv tänka dig följderna. Precis som om den attackerade en fisk försöker den ta sig så långt in som möjligt. Anus, vagina och penis är tre vägar som parasiten är känd för att ta, oftast ackompanjerat av offrets händer som desperat försöker få tag på den hala fisken innan den tagit sig för långt in. Om det panikslagna offret otroligt nog skulle få tag på fisken skulle varje försök att dra ut den medföra otrolig smärta tack vare de paraplyliknande taggarna. När den har letat sig så långt in att den kan börja suga blod sväller den snabbt likt en fästing och kan inte ta sig ut. Vill man bli av med den lilla parasiten, vilket man måste om man inte vill dö av infektioner, får man vända sig till någon med kunskaper inom kirurgi.


Figur: Candirú på väg in i värddjurets gäle.

 

Med all rätt håller lokalborna händerna på rätt ställen när de badar i vattnet. Längs Amazonfloden finns till och med legender som berättar om människor som kastrerat sig för att slippa en obehaglig död. Det är kanske inte nödvändigt att kastrera sig idag då det finns medicinsk kirurgi att tillämpa. Men vad du än gör, kissa inte i vattnet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0