Jag och muren, hand i hand genom livet
Nu har jag gjort ett tappert försök till att göra poesi av "min födelsedag/berlinmurens fall". Haha, jag vet inte riktigt varför jag ens försökte, men lite kul hade jag i alla fall.
En kylig dag i november,
Muren dör och jag lever
Gränserna är borta,
Möjligheterna en liggande åtta
För mig, och för dom där borta
Nu kan vi leva där,
Jag kan leva här
Inte längre några gråa prickar,
Ingen mer som viskar
Så remember remember,
En kylig dag i november
En kylig dag i november,
Muren dör och jag lever
Gränserna är borta,
Möjligheterna en liggande åtta
För mig, och för dom där borta
Nu kan vi leva där,
Jag kan leva här
Inte längre några gråa prickar,
Ingen mer som viskar
Så remember remember,
En kylig dag i november
Kommentarer
Postat av: Mor till en 20-åring
Det där fick du ihop bra.Grattis igen min 20-åring...
Postat av: Världens bästa gudmor ;)
Ja, du är en riktig poet du, Tobias.
Hoppas att det känns bra att vara höstar!
Kram från Västeråsgänget
Postat av: Gudmor igen.....
Jag menar självklart 20 höstar......
Trackback
