Pastadöden
Imorse mötes jag av en trevlig överraskning när jag skulle påbörja min ca. 12 minuter långa färd mot skolan. Ett platt däck på cykeln stod där och väntade på mig. Alltid lika roligt! Men nu fick jag i alla fall låna Erics cykel och vad spelar det egentligen för roll med en mindre katastrof som denna när man ändå kommer att dö i pastadöden inom en snar framtid.
Manne berättade i skolan idag att han kände en kille som åkte till sjukhuset med otroliga magsmärtor. Han kom tillbaka med ett förbud mot att någonsin äta pasta igen, han hade helt enkelt ätit för ensidigt och för mycket. Nu dog inte den här mannen men eftersom jag själv tagit pasta-ätandet till en helt ny nivå så fruktar jag det värsta. Det är ju så enkelt att göra och så jäkla gott! Och det funkar till nästan allt! Hellre dör jag än slutar äta pasta, så vad ska jag göra!? Jag känner mig som en knarkare som fortsätter knarka fast han vet att det till slut kommer att döda honom.
Manne berättade i skolan idag att han kände en kille som åkte till sjukhuset med otroliga magsmärtor. Han kom tillbaka med ett förbud mot att någonsin äta pasta igen, han hade helt enkelt ätit för ensidigt och för mycket. Nu dog inte den här mannen men eftersom jag själv tagit pasta-ätandet till en helt ny nivå så fruktar jag det värsta. Det är ju så enkelt att göra och så jäkla gott! Och det funkar till nästan allt! Hellre dör jag än slutar äta pasta, så vad ska jag göra!? Jag känner mig som en knarkare som fortsätter knarka fast han vet att det till slut kommer att döda honom.
Kommentarer
Trackback
