Muse @ Hovet, Stockholm, 24/10 2009
Ungefär en halvtimme efter det att The Horrors slutat spela gör Bellamy och Co. entré. Om energin i Hovet var noll under förbandet är den nära hundra nu. Det känns som att varenda människa i hallen börjar svettas i samma stund den första tonen tas. Och då är det ändå en lugn ton. Muse kommer ut och börjar spela på en del av den symfoni som avslutar det nya albumet The Resistance. Efter nån minuts bankande på två gigantiska trummar av trummisen Dominic Howard börjar plötsligt de tre bandmedlemmarna sakta att stiga mot taket. Aha! Ur golvet kommer tre gigantiska kuber med bandmedlemmarna ovan på. De tre kuberna är helt uppe ur golvet lagom till att den inledande symfonin är slut. Då drar Uprising igång och alla på golvet hoppar takten. Låten Resistance följer och det fortsätter på samma sätt. Bandet står kanske fem meter över publiken och publiken älskar det, men börjar få känningar i nacken. Något som bandet verkar ha tänkt på, för när introt till den tredje låten drar igång börjar kuberna sakta röra sig neråt. Den tredje låten är ingen mindre än New Born och jag är helt överlycklig när bandet tillslut når marken igen och Bellamy drar igång låten på allvar med sina otroliga gitarriff. Kuberna används sedan till och från under hela konserten. Inte längre lika mycket som plattformar åt bandet utan mer som skärmar och bara allmänt coola grejer.
Men det är inte bara scenografin som gör det här till en minnesvärd spelning. Bandet spelar rakt igenom fläckfritt och Bellamy sjunger som om han var instängd i en studio hemma i England. Publiken på 9000 personer är det bra tryck på genom hela konserten även om jag själv fick lugna ner mig lite till extranummren. Jag var nämligen törstig redan innan spelningen och fram emot slutet gjorde varje rörelse ont i huvudet. Att inte ha tillgång till vatten samtidigt som man står och hoppar så att svetten rinner och jeansen klibbar fast på benen är ingen bra kombination. Men det var ändå så värt det som det någonsin kan bli. I stort så spelas alla låtar jag vill höra och lite till.
När Knights of Cydonia tillslut mynnar ut i ett gigantiskt rökmoln känns allting så rätt. Explosioner som dessa kommer sällan utan ett gigantiskt moln av rök.
Setlist:
1. Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture
2. Uprising
3. Resistance
4. New Born
5. Map of the Problematique
6. Supermassive Black Hole
7. Guiding Light
8. Hysteria
9. United States Of Eurasia
10. Cave
11. Unintended
12. Bas & Trummor
13. Undisclosed Desires
14. Starlight
15. Plug In Baby
16. Time Is Running Out
17. Unnatural Selection
Extranummer:
18. Stockholm Syndrome
19. Knights of Cydonia (munspels intro)
fyfan vad bra det var!
Fan vad bra skrivit! Jag håller med om allt. Sen undrar jag om du menar det Bellamy spelade på sin syntgitarr ute på det där räcket när du skriver Interlude, för det spelades efter Unintended, jag filmade en del och Unintended kom före. Och bas/trum-duetten var också efter Unintended, innan delen med syntgitarr på räcket, som jag tror är vad du menar med Interlude? Eller har jag fel? Jag får inte riktigt ihop det om din setlist är rätt.
Kul att du också gillade konserten! Och jag tror du har helt rätt i det du säger. Setlisten kopierade jag bara från ett annat ställe, kanske borde ha kollat igenom den lite noggrannare innan jag postade. Fast det hade nog inte hjälpt ändå, har uruselt minne. ;)
Men jag ska försöka korrigera.
Tycker också det är väldigt bra skrivet. Kunde inte ha sammanfattat konserten bättre själv :) Hade jävligt tur som bara hade 2 korta tjejer framför mig samtidigt som säkerhetsgubbarna hela tiden försedde oss där framme med vatten :)
Ah, jag är inte säker på när bas&trummorna samt Interlude kommer, bara att både är efter Unintended och innan Stockholm Syndrome. Och jag är inte hundra på att interlude ens är det mb spelade på syntgitarren, när jag jämför min film och Interlude,. men det borde det väl vara...
