Tomater & Radiokablar

I dessa tentaperioder ser det ofta väldigt mörkt ut när man blickar mot horisonten. Det känns som att man hänger från en klippa men inte riktigt har kraft att ta sig upp. Motivationen finns där ibland, ibland inte. Men även när man hänger och dinglar som mest finns det ändå små ljusglimtar att skymta på horisonten. De är små, men starka. Vad sägs till exempel om Muse på Hovet dagen efter den sista tentan? Skriva mekanik på fredagen och åka till Stockholm på lördagen. Bara tanken på att snart få se Muse spela live ger mig lite extra motivation. Även om jag är ytterst tveksam till deras nya skiva tvekar jag inte en sekund på att extas kommer uppnås under gamla klassiker som New Born och Plug In Baby. Den 24 oktober är därför ett datum som får mig att hänga i lite extra. Förhoppningsvis kan jag till och med ta mig upp över kanten tack vare detta.

Men vad händer efter det då? En ny klippa? In i höstterminens andra, och sista, period med tre nya kurser och inget att se fram emot? Nja, hälften rätt. En ny period med analytisk miljökemi, elektromagnetism och fysikalisk kemi på schemat stämmer bra, men att det inte skulle finnas något att se fram emot!? Vad ska han göra nu som är så kul, undrar ni. Jo det ska jag berätta för er, men det får bli imorgon.

Ha! Vem är det som hänger från en klippa nu?!