Om att släppa lös mongot inom sig
Är det normalt att man uppför sig som ett mongo när man är ensam hemma? Jag gör det i alla fall. Har en känsla av att jag inte är ensam om detta, men jag vet inte.
Jag ska ge er några exempel, så kanske ni känner igen er.
Det kan handla om att hoppa runt i lägenheten och spela luftgitarr till grymt hög musik, alternativt hoppa runt i lägenheten fast utan musik, men mer som en ninja. Det kan handla om att undersöka vilket som är det konstigaste ljud en människa kan skapa. Det kan också handla om att man alltid måste efterlikna de ansiktsuttryck som beskrivs i någon slumpmässig text man läser. Står det till exempel att "mannen kliade sig förbryllat på hakan och lyfte sakta ena ögonbrynet" så måste man se ut precis så innan man med gott samvete kan läsa vidare.
Vad är det egentligen som släpper ut mongot inom oss när vi är ensamma? Är det kanske så att vi alla går och bär på ett litet mongo? Lever vi möjligtvis i en värld där våra mongon inte är acccepterade, utan förtryckta och nedvärderade? Det ter sig liksom så att det inte är okej att vara ett mongo bland andra människor, de tittar snett på en. Men jag tror att innerst inne är de bara avundsjuka på att de själva inte lyckas finna mod till att visa vilka roliga mongon de egentligen är. Man bygger istället upp en fasad, en grå och tråkig fasad av politisk korrekthet, eller nåt.
Jag tycker att vi alla ska ta steget ut i världen och visa vilka roliga mongon vi verkligen är. Allting skulle bli så mycket mer avslappnat och allmänt bättre. Och varför ska vi leka i våra tomma lägenheter när vi har hela världen att gotta oss i?
Så gå ut och gör något helt spårat! Själv har jag en helt underbar idé. Jag tänkte ta med min plastiga Guitar Hero gitarr ner på stan, ställa mig på nån gata och slänga hatten på backen.
Jag ska ge er några exempel, så kanske ni känner igen er.
Det kan handla om att hoppa runt i lägenheten och spela luftgitarr till grymt hög musik, alternativt hoppa runt i lägenheten fast utan musik, men mer som en ninja. Det kan handla om att undersöka vilket som är det konstigaste ljud en människa kan skapa. Det kan också handla om att man alltid måste efterlikna de ansiktsuttryck som beskrivs i någon slumpmässig text man läser. Står det till exempel att "mannen kliade sig förbryllat på hakan och lyfte sakta ena ögonbrynet" så måste man se ut precis så innan man med gott samvete kan läsa vidare.
Vad är det egentligen som släpper ut mongot inom oss när vi är ensamma? Är det kanske så att vi alla går och bär på ett litet mongo? Lever vi möjligtvis i en värld där våra mongon inte är acccepterade, utan förtryckta och nedvärderade? Det ter sig liksom så att det inte är okej att vara ett mongo bland andra människor, de tittar snett på en. Men jag tror att innerst inne är de bara avundsjuka på att de själva inte lyckas finna mod till att visa vilka roliga mongon de egentligen är. Man bygger istället upp en fasad, en grå och tråkig fasad av politisk korrekthet, eller nåt.
Jag tycker att vi alla ska ta steget ut i världen och visa vilka roliga mongon vi verkligen är. Allting skulle bli så mycket mer avslappnat och allmänt bättre. Och varför ska vi leka i våra tomma lägenheter när vi har hela världen att gotta oss i?
Så gå ut och gör något helt spårat! Själv har jag en helt underbar idé. Jag tänkte ta med min plastiga Guitar Hero gitarr ner på stan, ställa mig på nån gata och slänga hatten på backen.
Kommentarer
Trackback
