Roboten
När jag sitter här på torsdagskvällen med en påse jordnötsringar och en aningen torr mun för att jag glömde köpa Cola också får jag plötsligt ett sug att berätta om roboten. Kanske är det för att jag lyssnar på Yoshimi Battles the Pink Robots av The Flaming Lips. Kanske är det utav någon helt annan anledning. Hursomhelst så förflyttar vi oss nu några år tillbaka i tiden, närmare bestämt till ettan på gymnasiet. Platsen är en av salarna på bottenvåningen i den gamla huvudbyggnaden på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås. Jag sitter tillsammans med klassen på en psykologilektion. Lärarinnan, som jag inte riktigt minns namnet på men som är släkt med någon i klassen, har just gett oss en uppgift. Vi ska skriva om en robot. Skriv om en robot, sa hon, ni har tio minuter på er. Jag börjar skriva direkt. (Innan du läser vidare kanske du vill fundera lite snabbt på vad du själv hade skrivit.)
Det börjar ganska otippat med en gruvarbetar. Gruvarbetaren har en helt vanlig dag på jobbet och står och hackar med sin hacka. Han svingar och slår, varje slag låter likadant. Järn mot sten. Men helt plötsligt förändras ljudet. Järn mot plåt. Han har hittat något. Snart visar det sig att det är en robot han funnit. En gammal, något rostig, robot. Den visar inga tecken på att fungera längre. Omvärlden får tillslut nys om fyndet och man tycker det är märkligt hur en robot kan ha hittats inuti berget. Forskare tar tester. Det visar sig att roboten är 10000 år gammal.
När de tio minuterna är slut berättar lärarinnan att det här var ett personlighetstest. Har man skrivit en beskrivning av en robot, t.ex roboten är grön och 2 meter lång o.s.v, är man lagd åt det ena hållet. Jag minns inte exakt hur det låg till här men jag antar att man då är lagd åt det mer praktiska hållet. Motsatsen var då om man istället beskrev ett händelseförlopp, t.ex roboten och hans kompis tog en promenad ner till sjön för att fiska. Då är det antagligen så att man är lagd åt det intuitiva hållet, och förlitar sig på sin intuition eller nåt sånt. Men det var ändå inte det som var poängen med det här inlägget. Poängen var snarare att berätta om hur min fantasi ibland spårar okontrollerat.
Det börjar ganska otippat med en gruvarbetar. Gruvarbetaren har en helt vanlig dag på jobbet och står och hackar med sin hacka. Han svingar och slår, varje slag låter likadant. Järn mot sten. Men helt plötsligt förändras ljudet. Järn mot plåt. Han har hittat något. Snart visar det sig att det är en robot han funnit. En gammal, något rostig, robot. Den visar inga tecken på att fungera längre. Omvärlden får tillslut nys om fyndet och man tycker det är märkligt hur en robot kan ha hittats inuti berget. Forskare tar tester. Det visar sig att roboten är 10000 år gammal.
När de tio minuterna är slut berättar lärarinnan att det här var ett personlighetstest. Har man skrivit en beskrivning av en robot, t.ex roboten är grön och 2 meter lång o.s.v, är man lagd åt det ena hållet. Jag minns inte exakt hur det låg till här men jag antar att man då är lagd åt det mer praktiska hållet. Motsatsen var då om man istället beskrev ett händelseförlopp, t.ex roboten och hans kompis tog en promenad ner till sjön för att fiska. Då är det antagligen så att man är lagd åt det intuitiva hållet, och förlitar sig på sin intuition eller nåt sånt. Men det var ändå inte det som var poängen med det här inlägget. Poängen var snarare att berätta om hur min fantasi ibland spårar okontrollerat.
Kommentarer
Trackback
