Att spela tennis som Peter Forsberg
Ni har antagligen redan hört det här ryktesvägen, men för er som lever i en grotta någonstans ute i de svenska skogarna kan jag berätta att idag spelades det tennis på hög nivå.
Varning för lång parantes.
(Fast samtidigt lär ju dessa personer i grottorna sitta på mobilt bredband om de ska kunna läsa det här, och har de tillgång till internet så är ju saken ganska självklar. De har redan hört det ryktesvägen. Med andra ord så har alla som läser det här redan hört det. Men jag skriver det ändå.)
Slut på lång parantes.
Klockan åtta på morgonen drog vi igång den första av två dubbelmatcher. Jag och Gunnar mot Mattis och Manne. Seger 6-3, 6-3 till mig och Gunnar.
Nästa match.
Jag och Manne mot Mattis och Gunnar. Seger 6-3, 6-1 till mig och Manne.
Man skulle alltså kunna säga att jag var bäst (eller var Mattis dålig?). Men jag tycker ändå att alla är ungefär lika bra och är därför inte alls säker på att jag skulle vinna mot nån av dem i en singelmatch. Det är väl helt enkelt så att jag är en ypperlig dubbelspelare som plockar fram det bästa ur min medspelare, och där av vinner alla dubbelmatcher.
Lite grann som när Peter Forsberg under sin storhetstid serverade så magiska passningar att hans medspelare fick öppet mål bara de hade klubban i isen, typ.
Varning för lång parantes.
(Fast samtidigt lär ju dessa personer i grottorna sitta på mobilt bredband om de ska kunna läsa det här, och har de tillgång till internet så är ju saken ganska självklar. De har redan hört det ryktesvägen. Med andra ord så har alla som läser det här redan hört det. Men jag skriver det ändå.)
Slut på lång parantes.
Klockan åtta på morgonen drog vi igång den första av två dubbelmatcher. Jag och Gunnar mot Mattis och Manne. Seger 6-3, 6-3 till mig och Gunnar.
Nästa match.
Jag och Manne mot Mattis och Gunnar. Seger 6-3, 6-1 till mig och Manne.
Man skulle alltså kunna säga att jag var bäst (eller var Mattis dålig?). Men jag tycker ändå att alla är ungefär lika bra och är därför inte alls säker på att jag skulle vinna mot nån av dem i en singelmatch. Det är väl helt enkelt så att jag är en ypperlig dubbelspelare som plockar fram det bästa ur min medspelare, och där av vinner alla dubbelmatcher.
Lite grann som när Peter Forsberg under sin storhetstid serverade så magiska passningar att hans medspelare fick öppet mål bara de hade klubban i isen, typ.
Kommentarer
Trackback
