Tomater & Radiokablar

Team America kan mycket väl vara den roligaste filmen som någonsin skådats. Har man inte sett den måste man göra det. Måste!

Låten "You need a montage!" är en av filmens många höjdpunkter. Första gången jag hörde/såg den var den bara så jävla rätt och så jävla perfekt. Jag minns hur jag skrattade och grät så hårt att jag inte kunde andas. Det var ett fint ögonblick.

Skulle det inte vara kul om lärarna som rättar tentor skrev "fail" istället för "0" efter ett totalt misslyckat försök på en uppgift?

Det skulle i alla fall jag göra om jag någon gång rättade en tenta.

Om uppgift efter uppgift sen följer på samma sätt skulle jag trycka dit ett stort "Epic Fail" på försättsbladet dessutom.

Är det inte konstigt att Uppsala, staden som sägs ha fler cyklar än invånare, har färre plogbilar än ön Madagaskar?

Blir så jävla trött på att sladda runt i en decimeter snö varenda jävla dag.

Inte heller finns det någon ordentlig cyklebana mellan det mest studenttäta området och Pollax. Långa sträckor är det bilvägen eller den pinnsmala trottoaren som gäller. Och överallt är det mängder med snö.

Detta går mig inte bara på nerverna, det trampar mig på nerverna. Bestämt står det och stampar. Upp och ner. Och det gör ondare för varje gång.

Mycket trevlig utgång igår. Slutade med att man var hemma vid precis rätt tidpunkt för att se upplösningen i damernas curlingfinal. Jag hade ju fått direktrapporter från Eric under kvällen, men från den sjunde omgången och framåt såg jag matchen med mina egna, inte allt för stora, pupiller. Sverige spelade okej. Båda lagen tycktes svaja lite hit och dit. Eller var det bara jag som var rund under fötterna? Det var i alla fall en mycket tät match och aldrig fågan om spel mot ett bo. (?) Sverige vann som ni säkert vet i skiljeomgång och segerkyssar och allt vad det innebär följde.

Ikväll ska jag ta mig ner till Gunnar för ett parti Risk och diskutera kommande forsränning med just Gunnar och även Manne. På onsdag är det möte med TV4. Någon som har någon supergrymt awesome idé till hur vår flotte ska se ut?

Och nej, det blir inga segerkyssar efter brädspelandet.

Eller?

För någon vecka sedan började jag kika runt lite på zoovillage för att se om det fanns några potentiella köp till vårgarderoben. Det fanns en del. För några dagar sedan fick jag dessutom ett mail från just zoovillage där det sas att företaget saknat mig som kund och de ville därför ge mig 10% rabatt på mitt nästa köp. Jag har inte handlat där på två år men tack sa jag och klickade hem kläder för 3300 kr. 330 kr rabatt på det alltså. Nu väntar jag bara på att grejerna ska dyka upp på ICA Folkes så jag kan se om något passar. Är ju inte allt för lätt att välja rätt storlek utan att prova.

Tänkte även ta och pensionera en hel del plagg i garderoben, mycket som bara ligger och tar plats. Får väl se när man får tid över till det. Eller ja, tid har man ju alltid, frågan är snarare om man orkar.

Här är i alla fall vad som inhandlades:


Adidas - Greenstar orange shoes, 799 kr - Zoovillage.com


Nudie - 110194 Grim tim dry dirt organic jeans, 995 kr - Zoovillage.com


Fred Perry - J5320 white 100 track jacket, 799 kr - Zoovillage.com


Converse - M7652 all star optical white ox shoes, 699 kr - Zoovillage.com

Äntligen fredag! Och vi har en härlig helg framför oss. Där härlig betyder OS-hockey, innebandymatch, fest och Hästpojken. Och helg betyder fredag, lördag och söndag. Men det kanske ni hade koll på.

Nu över till dagens ordspråk. Jag ger er frihet att utnyttja det så mycket ni vill under OS.

"Det är bättre med en pall på norrmannen än en norrman på pallen."

Kloka ord. Från mig själv.

Ha det! (bra)

Jag, Manne och Gunnar fick en förfrågan om vi ville vara med och ränna i forsränningen. Vi skulle inte bara ränna, utan även blogga/videoblogga om spektaklet på nyhetskanalen.se åt TV4. Ja, sa vi. Så nu ska vi göra det. En lunch på stan tillsammans med folk från TV 4 väntas inom en snar framtid.

Hur i helvete det här hände är det ingen som har någon aning om. Varför frågade Sammi, som är rekryterings ansvarig för forsränningen, just oss? Ingen vet. Så nu står vi här, tre små pojkar som ska rapportera om studentsveriges största evenemang till varenda människa i landet. Ok, kanske inte varenda, men ganska många. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Förutom.

Yeah!!!

Nu är det personligt.

Jag har alltid gillat den friska och kyliga vintern. Kyla innebär snö som innebär skidåkning. Kyla innebär också is som innebär bandy. Jag har bara åkt skidor en vecka sedan årsskiftet, bara spelat bandy fyra gånger. Ser därför inga problem med att vintern stannar kvar ytterligare en månad. Samtidigt så finns det folk som skriker om att "snöhelvetet" bara ska försvinna. Jag kan till viss mån förstå dessa människor, men tycker samtidigt det är tråkigt att de inte istället utnyttjar allt som vintern har att erbjuda.

Idag raserades dock hela min uppfattning om den bistra mörka skitvintern.



Som ni kan se från bilden så har tummen på min högra vante börjat ge vika. Jag har inte alls någon lust att köpa nya vantar. Jag tänker inte köpa nya vantar. Med andra ord så får min högra tumme ett helvete om inte våren kommer snart. Nu är det personligt.

Exkursion i miljörätt. En promenad från SLU till Studenternas och en snubbe som berättar om miljörätt-saker på vägen. Jag och Manne bestämde oss för att snöra på oss löparskorna och springa ut till exkursionsstarten. Då slipper man ju gå med cykeln tillbaka. Det blev väl cirka 3 kilometers löpning för att sedan gå tillbaka samma väg tillsammans med exkursionsgruppen och den där snubben. Det dumma var dock att promenaden tillbaka tog närmare tre timmar, detta i över tio minusgrader och i svettiga underställ. Följden var alltså att vi frös, och det ganska mycket. Jag hade i alla fall en ryggsäck med mig där jag lagt jackan medans vi sprang, Manne hade ingen jacka. För en stund funderade vi båda på att bara springa hem och skita i resten. Men problemet var att varje gång den där snubben skulle stanna och berätta om något i omgivningen (typ vattenskyddsområden och liknande) så gjorde han det på ett så inspirerande sätt att vi omöjligt kunde slita oss. När han pratade stod vi som fastfrusna i marken (pun intended!). Jag har länge undrat varför jag valt att plugga just miljö- och vattenteknink, den där snubben gav mig en hel del svar på den frågan.

Aftonbladet skriver att klimathotet kan vara överdrivet. Kommentarer som "äntligen har folk insett att det är en bluff" följer. I själva verket skriver Aftonbladet att den globala uppvärmingen kan vara överdriven. Att sedan klimathotet innebär så mycket mer än bara global uppvärming har man såklart ingen aning om. Det är sant att klimatet är komplext och svårt att förutse när man måste ta i hänsyn till hur allting hänger ihop och vart vi befinner oss sett till istider med mera. Men det är också sant att vi påverkar miljön på så många mer sätt än med en möjligtvis överdriven temperaturhöjning. Tänk på utsläppen av svavel och kväve som oundvikligen följs utav ett surt regn som gör sjöar obeboeliga och lakar ur marken på växternas näringsämnen. Tänk på den bottendöda Östersjön och dess kvicksilver-packade fiskar. Tänk också på alla de fotbollsplaner av regnskog vi skövlar, alla arter vi utrotar. Men varför ska vi bry oss? Därför att ett hot mot vårt enda hem aldrig kan överdrivas. Därför att jordens ekosystem är ytterst komplicerat och vi omöjligt kan förutse vad som kommer hända med vårt enda hem förrns det redan hänt.

Sitter och knåpar lite på några nya spotify-listor. Från början var det bara en. Men efter att ha insett att tre är mycket fler, och bättre, så är det nu tre istället. De dyker väl upp här så småningom, allihopa. Den listan jag gjorde i höstas nån gång blev ju uppskattad så efter vissa påtryckningar, faktiskt, är alltså uppföljarna snart här.

Annars är jag sjukt sugen på att dra några citat från det helt neutrala folket som figurerar i Futurama säsong 2, avsnitt 2. Häng med nu.

-"I have no strong feelings one way or the other."

-"All I know is my gut says maybe"

-"Your Neutralness, it's a beige alert!"
-"If I don't survive this, tell my wife hello."

Det finns en grupp på facebook som heter "JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!". Gruppen har för tillfället 160 287 medlemmar. Det betyder alltså att den här människan, hon som är världens bästa mamma, har fött 160 287 barn. Är det bara jag som tycker det är orimligt mycket?

Men nu har jag inte tid att fundera mer på det, jag måste återgå till att läsa igenom miljöbalken och den för dagen nyinköpta boken "Den svenska miljörätten".

När jag sitter här på torsdagskvällen med en påse jordnötsringar och en aningen torr mun för att jag glömde köpa Cola också får jag plötsligt ett sug att berätta om roboten. Kanske är det för att jag lyssnar på Yoshimi Battles the Pink Robots av The Flaming Lips. Kanske är det utav någon helt annan anledning. Hursomhelst så förflyttar vi oss nu några år tillbaka i tiden, närmare bestämt till ettan på gymnasiet. Platsen är en av salarna på bottenvåningen i den gamla huvudbyggnaden på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås. Jag sitter tillsammans med klassen på en psykologilektion. Lärarinnan, som jag inte riktigt minns namnet på men som är släkt med någon i klassen, har just gett oss en uppgift. Vi ska skriva om en robot. Skriv om en robot, sa hon, ni har tio minuter på er. Jag börjar skriva direkt. (Innan du läser vidare kanske du vill fundera lite snabbt på vad du själv hade skrivit.)

Det börjar ganska otippat med en gruvarbetar. Gruvarbetaren har en helt vanlig dag på jobbet och står och hackar med sin hacka. Han svingar och slår, varje slag låter likadant. Järn mot sten. Men helt plötsligt förändras ljudet. Järn mot plåt. Han har hittat något. Snart visar det sig att det är en robot han funnit. En gammal, något rostig, robot. Den visar inga tecken på att fungera längre. Omvärlden får tillslut nys om fyndet och man tycker det är märkligt hur en robot kan ha hittats inuti berget. Forskare tar tester. Det visar sig att roboten är 10000 år gammal.

När de tio minuterna är slut berättar lärarinnan att det här var ett personlighetstest. Har man skrivit en beskrivning av en robot, t.ex roboten är grön och 2 meter lång o.s.v, är man lagd åt det ena hållet. Jag minns inte exakt hur det låg till här men jag antar att man då är lagd åt det mer praktiska hållet. Motsatsen var då om man istället beskrev ett händelseförlopp, t.ex roboten och hans kompis tog en promenad ner till sjön för att fiska. Då är det antagligen så att man är lagd åt det intuitiva hållet, och förlitar sig på sin intuition eller nåt sånt. Men det var ändå inte det som var poängen med det här inlägget. Poängen var snarare att berätta om hur min fantasi ibland spårar okontrollerat.

Pengar på kontot igen, en hel del dessutom. 12000 svenska kronor trillade det in från CSN redan i fredags. En del brändes på en Hoffmaestro-konsert följt av utgång på BJ (Birger Jarl) i lördags. En annan del brändes på betalningen av en kryssning till Helsingfors som äger rum nästa helg. Båda brända delar var förhållandevis små.

Kryssningen fick jag egentligen inte ens åka på, detta på grund av min ringa ålder, men ett telefonsamtal löste det problemet. Ett tiotal klasskamrater agerar målsman åt lilla mig, eller nåt åt det hållet. Eller är det kanske åt andra hållet? Kanske både och? Lite fram och tillbaka, ungefär som tennis. När vi ändå är inne på tennis så kan jag ju säga att det suger att inte ha Eurosport i Austrailen Open tider som dessa. Det suger nästan lika hårt som den där övergången till tennis gjorde.

Ikväll kan jag tipsa om Fleet Foxes live på p3 klockan 20.30. Tackar far min för att han upplyste mig om detta så nu kan ni kan tacka mig för att jag upplyste er om detta.

Nu är den här, filmen ni alla väntat på. Låt mig presentera Freeriders vol. 5 - Osäkra kort. Vi som filmat är till största del Mattis, Erik och jag. Bilderna är tagna med Mattis systemkamera, några med Jalles digitalkamera. Filmerna är tagna med samma systemkamera. Redigeringen står jag och Mattis för. Vi slängde ihop allting igår kväll på hans macbook. Det var hur som helst en riktigt grym vecka och vi ser alla redan fram emot Freeriders vol. 6 - Osäkra kort 2. Kanske kommer den till påsken, kanske kommer den till nästa säsong. Vem vet? Säkert är i alla fall att Freeriders vol. 5 - Osäkra kort är här nu, och kanske, kanske är den vår inkörsport till freerider-eliten...
/Andrepiloten

Freeriders vol. 5 - Osäkra kort är klar! Jag kommer dock inte ha filmen i ett youtube-vänligt format förrns imorrn så idag för vi nöja oss med en liten film som Jalle snickrade ihop. Jalle är en polare till Gunnar som följde med oss till Val Thorens. Han var en väldigt trevlig prick och hade dessutom med sig en GPS-klocka som kunde mäta höjd och hastighet (och tid). Jag lånade den för att se vilken hastighet man kunde komma upp i, på skidor såklart. 103,3 km/h var svaret. Det går såklart att åka mycket fortare men jag såg det som en förutsättning att fortfarande ha kontroll på skidorna och inte vara en fara för någon annan. Så, without further ado, här är filmen.

Ny period, nya kurser. Bänkar mig i Siegbahnsalen igen. Det är första gången sedan en månad eller två. Klockan är åtta på morgonen. In kommer en två meters man med hockeyfrilla. Han sätter på sig en trägårdshandske på höger hand och börjar skriva med kritan på tavlan. Han bryter på något östeuropesikt språk. Drömmer jag? Nej, det verkar inte så. Gunnar kommer in två minuter sent och han har redan missat definitionen av vektorrummet. Tvåmetersmannen med hockeyfrilla säger inte ens vad han heter, han bara kör. Kursen heter i alla fall Linjär algebra II, så mycket har jag förstått. Och trots att jag någonstans insett att skolan har börjat igen har jag svårt att slita blicken från den gigantiska Volodymyrs* frisyr.

*Volodymyr heter våran nya lärare, enligt Uppsala universitets hemsida.

Sol, snö och skidor. Nu är jag hemma efter en veckas skidåkning i Val Thorens och jag kan med gott samvete säga att det har varit den bästa skidveckan i livet. Mängder av offpiståk med puder, drop och episka svängar. En och annan sten har varit där och petat under mina skidor men i slutändan är till och med det djupaste jacket värt varenda öre man får punga ut för nytt lagg.

Bilder kommer senare, även film.

Nu lyssnar vi på Hästpojken.

Jag hade slipat på de mest finurliga svaren. Jag visste precis vad som inte fanns i garderoben, visste precis vad jag skulle göra om jag vann en miljon. Jag hade letat hela nätter och till slut hitta den största idolen. Jag hade valt den mest episka platsen för fotograferingen, plockat fram de snyggaste kläderna. Jag hade hittat en pose utan dess like. Jag såg verkligen fram emot mina minuter i rampljuset. Jag skulle ge alla läsare en start på dagen de aldrig glömmer. Jag skulle gå till historien som den bästa någonsin. 

Jag blev aldrig veckans 20-åring i Vestmanlands Läns Tidning.

Kallt är det! Nästan så att näsan trillar av. Men jag behöver i alla fall inte ut i kylan under några längre sessioner för de inhandlade julklapparna kom med posten idag. Var lite orolig för att de inte skulle hinna hit innan jag åkte till Västerås på tisdag så det var otroligt skönt att se dem ligga där och vänta. Internet är helt klart en positiv uppfinning!

För övrigt så har jag kommit fram till att när man cyklar så är det mycket bättre att visa med armen vilket håll man ska svänga än att ropa t.ex höger. Detta eftersom billister inte hör vad man ropar och att det kan vara svårt att veta vart mötande cyklister som skriker i självaverket är på väg.

Jaja, nu ska jag bara in och veva* på en sista tenta innan jullovet äntligen är här, (ja, jag pluggar faktiskt till civilingenjör).

*Att gå in och veva på en tentamen innebär att man inte riktigt har någon taktik, man går bara in och kör utan att veta vad man egentligen håller på med. Har man tur så knockar man nån uppgift här och där, men det är inget man märker förrns ett par veckor senare.